Breven som skakade kyrkan

De anonyma brev där kyrkans män häcklas blir en följetong i rätten. Biskopen Dick Helander döms 1953 för förtal och tvingas avgå. Men 50 år senare görs en avgörande upptäckt på Rudbecklaboratoriet som kastar nytt ljus på Helanderaffären.

Köerna på Stora Torget ringlar runt kvarteret. Det känns som att alla är här för att följa förhandlingen i Uppsalas rådhus.

Biskopen Dick ­Helander är misstänkt för att ha smädat sina kollegor i brev till ­kyrkans män. Anklagelserna skapar inte bara svallvågor i Sverige utan blir omskriv-na långt utanför landets gränser.

– Min pappa kände Dick Helander sedan tiden på ­studentnationen och jag kommer ihåg att mina föräldrar pratade mycket om det här. På 1950-talet hade kyrkans män en helt annan ställning än vad de har i dag. Det var en stor skandal att en biskop skulle ha skrivit sådana saker, säger Anders Frigell, jurist, som senare får en viktig roll i Helanderhistorien.

Snabb kyrkokarriär

Åren 1941 till 1952 var Dick Helander professor i praktisk teologi vid Uppsala universitet och inspektor vid Södermanlands-Nerikes nation. Han gjorde raketkarriär inom Svenska kyrkan och valdes 1952 till biskop i Strängnäs stift. Men efter hans tillträde uppdagas att 500 anonyma brev skickats till präster där Helanders förträfflighet lyfts fram och rivalerna till biskopsämbetet häcklats. Bland annat kallas professor Hjalmar Lindroth för ”intrigör” och Strängnäsprästen Eric Segelberg för ”stiftets gossen Ruda”.

– Om en prästkandidat stod det att han satt i ett äppel­träd och åt äpplen under gudstjänsten. Det var på den nivån och hade knappast sett som förtal och olagligt nu för tiden.

Skumma skrivmaskiner

Trots sitt nekande döms Dick Helander av rådhusrätten i Uppsala och Svea Hovrätt för förtal och avsätts som biskop. Bevisen är ett antal indicier och stora resurser lades ned på polisutredningen. Bland annat analyserar språkforskare breven och slår fast att de liknar Helanders uttryckssätt i skrifter. Dessutom finns spår i texterna som kopplas till skrivmaskinerna Helander haft i sin närhet.

Biskopen lämnande även in maskinerna för renovering under olika påhittade namn och efter att ha blivit misstänkt för att ha skrivit breven gjorde biskopen sig av med ett par skrivmaskiner.

– Det var många även på den tiden som tyckte att det lades ned överdrivet mycket resurser på utredningen, säger Anders Frigell.

1961 beviljades Helander resning av Högsta domstolen som ansåg att han fortfarande var skyldig till förtal. Men att det var för hårt att avsätta honom som biskop och han fick därmed tillbaka sin lön och pension. 1978 avlider Dick Helander efter att ha blivit påkörd av en spårvagn vid domkyrkan i Göteborg. Men 24 år efter hans död, 2002, görs en häpnadsväckande upptäckt.

– Jag satt en kväll det året och drack vin hos lagmannen vid Uppsala tingsrätt. Han berättade att Marie Allen, landets främsta DNA-expert begärt in handlingarna i Helandermålet. På 1950-talet fanns inte DNA-teknik. Jag blev nyfiken och ringde henne dagen efter, säger Anders Frigell.

Hittar spår av saliv

Uppsalaprofessorn Marie Allen lyckades hitta salivspår från den som slickat igen brevens kuvert. Nu behövde hon bara få tag i Helanders DNA för en matchning.

– Vi kontaktade hans barn och frågade om de kunde skicka hans kam eller hatt ­eller något. Men de hade lagt historien bakom sig och ville inte medverka.

I stället lyckas Marie Allen på Rudbecklaboratoriet säkra Helanders DNA från ett fingeravtryck i polisens gamla utredning. Det visar sig att de DNA-spåren inte matchar varandra. Alltså måste någon annan ha slickat igen kuverten.

– Dessutom ska det ha varit en man och alltså inte hans fru eller sekreterare. Det här avslöjande pekar på att Dick Helander faktiskt var oskyldig. Samtidigt finns det för honom många försvårande omständigheter.

Hur gick det till då?

– Att det var en annan person som slickat på kuverten pekar på att Helander kände honom väl. Han ville skydda honom och avslöjade aldrig vem det var, säger Anders Frigell.