”De stal mina minnen”

En månad har gått sedan hon förlorade sina käraste ägodelar vid ett inbrott i lägenheten på Hjalmar Brantingsgatan.

– Aldrig hade jag tänkt att någon gör så mot gamla, säger Inga ­Nilsson, 96.

Vad som skett stod helt klart först när Inga Nilsson öppnade chiffonjén där hon förvarar sina smycken.

– Luften gick ur mig så jag lade mig raklång på sängen. Det var så obehagligt att jag mådde illa. Flera gånger fick jag titta efter om det verkligen var sant, säger hon.

Tomma askar

Inga Nilsson är en pigg och vaken 96-åring. Går och hämtar de tomma smyckes­askar som tjuven hade stoppat tillbaka i lådorna.

Borta var bland annat den guldklocka som Inga fick efter att ha arbetat 25 år på Akademiska sjukhuset. Till klockan hade hon även köpt ett 18 karats guldarmband. Dessutom förlorade hon flera ringar, armband och örhängen av guld. Liksom pärlhalsband och silversmycken.

Ovärderliga minnen

Hennes dotter har hjälpt Inga att summera värdet på smyckena och det rör sig om minst 90 000 kronor. Saker som inte går att köpa nya. Men det är inte det värsta.

– Mest ledsamt är att de stal mina kära minnen. Gåvor från barn och barnbarn och från min make Ville som gick bort år 2002, säger hon.

– Det kan de inte förstå, de som knyckt dem. De smälter väl ner alltihopa.

Hon är fortfarande inte säker på hur det kunde hända. Varken dörr eller fönster var uppbrutna. Med hjälp av en granne gjorde Inga Nilsson en polisanmälan på internet. Men en kort tid senare fick hon ett brev hemskickat där det står att brottet inte går att utreda. Själv hade hon hoppats att någon polis skulle ha kommit hem till henne och letat efter fingeravtryck eller andra spår.

– De verkar inte ha tid med sådant. Jag har tappat förtroende för andra människor och för myndigheterna. Jag tycker inte livet ska vara så. Att man inte ska få känna trygghet när man är åldring, säger Inga Nilsson som sedan inbrottet sover med vigselringen på fingret.

Ovanligt fall

Att polisen inte besöker platsen för ett inbrott är ovanligt, enligt Uppsalapolisens presstalesman Christer Nordström.

– När det gäller bostads­inbrott är grundregeln att det alltid ska göras tekniska undersökningar, säger Christer Nordström.

Men det finns undantag från principen.

– Det är främst om det är städat eller uppenbart att inga spår finns att säkra.

"Går inte att utreda"

I Inga Nilssons fall så är det oklart exakt när brottet ägt rum eller hur det gått till, det kan ha påverkat bedömningen.

– Stölden ska ha skett någon gång mellan den 4 och 11 april. Förundersökningen lades ned med motiveringen att ”det är uppenbart att brottet inte går att utreda. Det finns inga spår eller andra åtgärder att vidta som kan tänkas leda till att brottet klaras upp”.

Hon visade mig sina tomma smyckesaskar, hade man inte kunnat leta där eller på möblerna efter fingeravtryck?

– Jo, men så blev det inte. Stölder eller förluster som drabbar äldre kommer in med jämna mellanrum. Det är inget ovanligt att måls­ägande eller anhöriga anmäler att ett smycke eller något värdefullt saknas. Vem som då har tagit det, eller om det är borttappat, är ibland svårt att avgöra. Ibland händer det att anhöriga senare hittar saker som blivit förlagda. Sedan finns det andra ärenden där det faktiskt försvunnit saker.

Fredrik Dahlström