Logga in
Logga ut

Forskare åtalas för företagsspioneri

En framstående forskare åtalas för företags­spioneri och data­intrång. Han hade länge en högt uppsatt tjänst på Uppsala universitet samtidigt som han var anställd av ett läkemedelsföretag. Företaget kräver nu 39 miljoner kronor i skadestånd från forskaren, som anklagas för att ha stulit företagshemligheter.

Den 65-årige mannen, som haft tunga chefsuppdrag inom forskarvärlden och vars tidigare upptäckter fått stort genomslag, arbetade till år 2016 i ledande position på ett läkemedelsföretag i Stockholm. Företaget bedriver forskning baserad på 65-åringens egna upptäckter. I nio år, till och med år 2014, hade han parallellt en högt uppsatt forskartjänst vid Institutionen för medicinsk cellbiologi vid Uppsala universitet. En deltidstjänst där hans forskning var kopplad till läkemedelsföretaget som även betalade hans lön.

Värdefull testdata

I bakgrunden till brotts­anklagelserna finns en infekterad konflikt mellan forskaren och företaget, som var orsaken till att de gick skilda vägar i början av år 2016. Enligt åtalet har forskaren då tagit med sig värdefulla företagshemligheter. Det handlar dels om information som laddats ned från företagets interna databas, dels om data som forskaren raderat från sina lånade hårddiskar innan han återlämnade dem till företaget. Information som han sedan behållit själv. Han ska även ha även ha raderat loggposter som visar att han gjort nedladdningarna.

Informationen som åtalet gäller är patientdata som matats in under behandling av testpatienter. Syftet är att kunna visa hur effektiv en ny medicin och behandling är. Data som enligt företaget skulle kunna användas av konkurrenter för att bedöma hur effektiva deras egna mediciner och behandlingar är i jämförelse. Företaget värderar analysmaterialet till över 200 miljoner kronor. I den kommande rättegången yrkar åklagarsidan på 39 miljoner kronor i skadestånd, baserat på en extern värdering.

Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet har drivit utredningen i fallet, som också gäller brott mot upphovsrätts­lagen och dataintrång.

UU: Ingen kommentar

Forskaren själv nekar till brott, och menar att han hade rätt till informationen.

I förundersökningen ingår mejl mellan forskaren och läkemedelsföretaget, som skickats efter att de gått skilda vägar. Där skriver forskaren att analysresultat som företaget vill ha tillbaka tillhör honom själv, i egenskap av sin befattning vid Uppsala universitet. På Uppsala universitet känner man inte till fallet, när Uppsalatidningen ringer.

– Det var helt nytt för mig. Men om han anser att han gjort något i egenskap av forskare hos oss så vore det intressant att känna till, säger professor Nils Welsh, prefekt på Institutionen för medicinsk cellbiologi.

Efter att ha tagit del av uppgifterna i åtalet återkommer han i ett mejl:

”När det gäller striden om rättigheterna till olika resultat kan jag dock inte uttala mig. Detta eftersom jag inte känner till vilka resultat det handlar om och eftersom jag inte får påverka en rättsprocess.”

"Byggde på min kunskap"

Redan i de första polisförhören medgav forskaren att han hade laddat ned informationen från företagets databas. Han anser dock att han inte bara hade rätt till att ladda ned den – det var till och med hans skyldighet.

– Hela studien byggde på min kunskap om de här sjukdomarna. Kunskap jag hade som läkare, där jag redan innan studien hade behandlat patienter med läkemedlen. Jag kommer från sjukvården och vände mig till Huddinge sjukhus som genomförde studien. Men jag var en nyckelperson i bolaget som läkarna i Huddinge var beroende av för att göra den på ett säkert sätt. Jag anser att det ansvaret för patientsäkerheten hade jag kvar tills dess jag blev ersatt. Därför var jag tvungen att ha tillgång till datan, säger han till Uppsala­tidningen.

Du gjorde det inte för din fortsatta forskning?

– Nej, det var för patient­säkerheten. Jag har inte själv haft någon direktkontakt med patienterna men jag har varit läkarnas kontaktperson och resurs i bolaget när det dykt upp frågor. De som vårdar patienterna behövde min kunskap och hjälp.

Varför raderade du loggposterna om nedladdningen av studien, om du ansåg att du inte gjort något fel?

– Allt jag gjorde i databasen är registrerat av det Uppsalaföretag som skötte databasen. Den informationen har jag inte ändrat och kan jag inte ändra. Det jag har ändrat i är min personliga logg, och det gjorde jag för att den blir så lång annars. När det blev för många filer i loggen så brukade jag städa den. Något som bolaget som sköter databasen uppmanar till.

I ett mejl till bolaget från 2016 skriver du att du har rätt till den insamlade informationen i egenskap av din befattning vid Uppsala universitet, hur menade du?

– Det syftade inte på nedladdningen av den kliniska studien som åtalet handlar om. Jag hade i Uppsala fått låna patientmaterial som vi analyserade i en annan forskningsstudie. Det fick vi låna under förutsättning att vi delar med oss av resultatet. Där rådde det delade meningar i bolaget om hur vi skulle handskas med det.

Hur kom det sig att du raderade information på din dator och mobil som tillhörde företaget innan du lämnade tillbaka dem?

– Jag har behandlat patienter med läkemedlen och bolaget hävdar att de har rätt till patientjournalerna. För att skydda patienterna så har jag nekat företaget den rätten. Därför raderade jag informationen. För att bevara patientsekretessen.

Har du kvar journalerna?

– Ja och jag har sagt att företaget inte kommer att få tillbaka dem.

Enligt företaget finns indikationer på att du har försökt sälja information vidare till tredje part?

– För det första har jag inte gjort det. För det andra har de inte visat på några bevis för det påståendet.

Avfärdar förklaringen

Kammaråklagare Henrik Rasmusson var förundersökningsledare under utredningen.

Forskaren menar att han hade ett fortsatt, indirekt ansvar för patienterna i studien. Är det inte rimligt?

– Hade vi bedömt att det fanns ett övergripande patientansvar där han hade en skyldighet eller nödrätt att ta del av uppgifterna så hade vi inte åtalat. Vår bedömning är att han inte haft någon rätt att göra det, säger han.