Logga in
Logga ut

”Närmaste station borde larmas först”

Många deltidsbrandmän är kritiska till att de larmas för sällan. I stället får stationer som ligger längre bort åka.

– Att vara snabbt på plats kan vara skillnad mellan liv eller död, säger Johan Jansson, chef för Almunges station.

Tidigare har Uppsalatidningen rapporterat om föräldrar som protesterar mot att fyra deltidsbrandmän anställda på Ärentuna skolan i Storvreta åker på allt fler larm, med inställda lektioner som påföljd. Det gror även ett missnöje på mindre deltidsstationer i Uppsala där personal upplever att de ­förbises vid utryckningar samtidigt som larmen till större stationer som Stor­vreta ökar.

– Värst tycker jag att det är när de större stationerna får åka långa sträckor till en nödsituation som vi på mindre stationer hade kunnat vara snabbare framme på. Varje sekund kan vara livs­avgörande och det naturliga hade väl varit att den närmaste stationen larmas, säger en deltidsbrandman.

Snabbast bör larmas

Han vill vara anonym eftersom frågan är så känslig, men tillägger att många deltidsbrandmän slutat på grund av att de inte får agera i skarpa situationer tillräckligt ofta.

– Folk ledsnar om de bara får träna och träna och aldrig omsätta sina kunskaper i realiteten.

Peter Gustafson, chef för Alundas deltidsstation, håller med om att larmen ibland snedfördelas, och att han och personalen ställer sig undrande till vissa utryckningar.

– När den geografiska skillnaden är för stor reagerar man. Med tanke på tredje man är väl det naturligaste att stationen som snabbast kan vara på plats larmas. Särskilt viktigt är detta för den första insatspersonalen, säger han.

Även i Almunge är vissa deltidsbrandmän kritiska till utlarmningen.

– Förut åkte vi på 40 sjukvårdslarm per år och nu är de 13 per år. Larmcentralen är sedan några år i Täby och förut var den i Uppsala. Det kan vara så att personalen i Täby inte har lika stor geografisk kunskap om alla småorter i Uppland, säger Johan Jansson.

Svårt pussel

Anders Ahlström, brandchef i Uppsala, känner till missnöjet med larmningarna.

– Det är inget nytt problem. I grunden handlar det om att brandmän vill göra en samhällsinsats, men det skulle även vara bra om man samtidigt har förståelse för brandförsvarets övergripande verksamhet. Det är en mängd faktorer som avgör vilken station som larmas ut, säger han.

Vilka faktorer är det?

– Bemanning och utrustning till exempel, men även hur hela situationen ser ut vid larmtillfället. Ibland larmas en station som ligger längre bort eftersom den närmaste måste vara i beredskap om något annat inträffar. Det är inget enkelt pussel att lägga.

Kan det innebära fara för den nödställde när inte närmaste stationen larmas?

– Det är alltid sådana över­väganden vi tar och om det innebär en fara så larmar vi inte en längre bort. Vi måste samtidigt vara ödmjuka och inse att vi ibland kan begå misstag. Därför utvärderar vi hela tiden verksamheten och jag välkomnar personal att höra av sig till oss direkt om de har synpunkter på vissa utlarmningar.

 
 

Läsarkommentarer:

”Närmaste station borde larmas först”