Rånarna sköt mot polisen

En liten pojke misstänks ha tagits som gisslan. Samtidigt skjuter rånarna mot polisen med hagelgevär från lägenheten i Ekeby. Det är några av många dramatiska efterspel i en rånvåg mot banken och posten på Skolgatan.

27 maj år 2000. En solig och ledig lördag för polismästare Jan Ridefelt. Han är i tobaksaffären på Skolgatan och försöker att koppla bort jobbet. Då ser han hur fyra maskerade män springer ut ur det intilliggande postkontoret. De hoppar snabbt in i en väntande röd Ford Escort. Han förstår direkt vad som har hänt. Det är knappast första gången banken och posten på Skolgatan rånas. Ledig­heten är över.

Skjuter flera skott

Minuterna innan har de fyra männen med skarpladdade vapen beordrat postpersonalen att öppna kassavalvet. När det inte går rafsar ­rånarna ihop kontanter från kassorna, enligt UNT ­ungefär 17 000 kronor, och flyr ut från banken. Bilen lämnar platsen i hög hastighet och rånarna avlossar samtidigt flera skott.

– Det är klart att man blir rädd. Rånaren hotar en ju till livet. När jag blev rånad gjorde jag precis som rånaren sa, men hade sinnesnärvaro att samtidigt trycka på larmknappen. Chocken kom först efteråt, säger Tomas, som jobbade på ett närliggande bankontor under samma tidsperiod.

Ingen filminspelning

Polismästaren springer ut från tobaksaffären och tar upp jakten på rånarna. Med hjälp av mobiltelefonen kan han guida kollegerna till Ekeby där polispatrullen tappar kontakten med flyktbilen. Men privatpersoner ser hur rånarna överger bilen och beger sig till en lägenhet på ­Tavastehusgatan. Området spärras av och Uppsala­polisens insatsstyrka kallas till platsen. En kvinna som bor i lägenheten intill beordras av polisen att låsa dörren, undvika fönster och sätta sig i säkerhet i ett hörn av bostaden. Många Uppsalabor är ute och njuter av solen och polisen får fullt sjå med att hålla flanörerna utanför avspärrningarna.

– Folk tror att det är filminspelning. Fastän vi förklarar att det är förenat med livsfara hjälper det inte. Till slut tvingas vi köra bort dem ganska bryskt, berättar en polisman för UNT.

Hotar med gisslan

Rånarna ringer polisen och säger att de har tagit gisslan. Om inte polisen försvinner inom tio minuter hotar männen med att skjuta med automatvapen och kasta handgranater. En kort stund efteråt skjuter någon av rånarna med hagelgevär mot polisen. Lyckligtvis träffas ingen. Efter en timmes förhandling ger männen upp och överlämnar sig till polisen. Det visar sig att hotet om gisslan varit falskt och att endast rånarna befunnit sig i lägenheten. Polisen hittar vapen och sedlar från postrånet i bostaden. De fyra männen är i 20- till 30-årsåldern och en av rånarna har anknytning till lägenheten de grips i.

Fem års fängelse

Männen visar sig tillhöra ett kriminellt nätverk och de döms i tingsrätten till fem års fängelse för grovt rån. ­Nordea-banken och postkontoret på Skolgatan var under många år på 1990- och 2000-talen hårt utsatt för rån. Några av kontorens anställda fick genomleva flera rån under kort tid.

– Jag var väldigt skärrad första gången jag satt i kassan efter rånet. Banken hade sjukvårdsteam som man fick prata med och de var specialiserade på att ta hand om anställda efter rån. Dessutom satt en kollega bredvid och jobbade dubbelt så länge man behövde det stödet i kassan, säger Tomas.

Ett annat uppmärksammat rån på Skolgatan skedde 2002. Då slog flera rånare till mot en värdetransport utanfört bankkontoret och sköt mot polisen som kom till platsen.

– Det är vad vi kan vänta oss i dag. Det är mer och mer vapen i omlopp. Samhället har hårdnat, sade Eile Gustafsson, inspektör vid Uppsala­polisen, till Aftonbladet.

Antalet bank- och postrån har sjunkit drastiskt på grund av minskad kontanthantering och bättre säkerhet. Förra året rånades två banker i hela Sverige. Det kan jämföras med 1992 då över 150 banker utsattes för rån.

Fotnot: Tomas heter egentligen något helt annat.