Sköt för att döda studenten

Snart avgörs om John Ausonius är skyldig till mordet på ett kvinnligt restaurangbiträde i Frankfurt 1992. En månad tidigare sköt han en student i Uppsala med samma sorts kula. Men det hade kunnat bli fler offer i Uppsala.

Butiksägaren springer för livet. Det är något med de där ögonen som gör honom vettskrämd. De är hatiskt glödande. Några sekunder tidigare har han stängt sin butik, gått ut i den bistra januarinatten och stött ihop med mannen på gatan. När främlingen sticker handen innanför jackan flyr butiksägaren instinktivt längs Dragarbrunnsgatan. I ilfart mot bilen som står högst upp i parkeringshuset Grimhild. Den okände mannen springer efter honom. Butiksägaren lyckas ta sig till bilen och med skakande händer köra mot utgången. Då dyker en vit Nissan Micra upp precis framför motorhuven. Butiksägaren kastar sig på bromsen, lyckas väja undan och åka därifrån. Men han hinner se att bakom ratten sitter mannen med den hatiska blicken.

Skjuter i ansiktet

En kort stund senare står samme man, John Ausonius, gömd i mörkret mitt emot pizzerian mellan de gula tegelhusen på S:t Johannes­gatan. När en ung man och kvinna passerar sneddar han över korsningen vid Kron­gatan och följer efter. Paret är en biologistuderande och hans sambo som har fått barnvakt för kvällen och varit på V-dalas pub. De har haft det trevligt med vänner, ätit middag och är nu på väg hem. Vid första huset på Studentvägen känner studenten en hand på axeln. Han vänder sig om och ser en man med neddragen huva. Endast ögonen syns. Mannen sliter fram något mörkt och riktar mot studentens huvud. Skottet ekar mellan husen i studentområdet.

– Jag trodde att någon försökte skoja med mig med en överbliven nyårsraket och att den exploderade av misstag, berättade studenten i Gellert Tamas bok om Lasermannen.

Skottet snuddar halspuls­ådern och halskotpelaren. En millimeter åt ett annat håll och han hade förmodligen dött. Först framme på Akademiska sjukhuset förstår han att han blivit skjuten och haft änglavakt. Han undkommer med en lättare skada på ryggraden.

– Jag tog honom på axeln för att han skulle vända sig om, jag såg ju bara att han hade långt svart hår. Jag vände honom för att se att han tillhörde den kategori invandrare jag var ute efter. Och det gjorde han. Då sköt jag honom direkt. Ett skott. Sedan vände jag och sprang. Jag ville sätta in dödsstöten direkt. Men det blev inte så, sade John Ausonius senare om mordförsöket han dömdes för.

”Beväpna er inte”

Händelserna i Uppsala utspelade sig 22 januari 1992. I dag är studenten framgångsrik professor, men vill inte medverka i artikeln. Han har gått vidare i livet, men efter mordförsöket gick han ut i lokalmedierna och manade till lugn. Stämningen var uppiskad och många med invandrarbakgrund i Uppsala var rädda och kände sig hotade.

– Låt er inte provoceras. Var lugna! Och beväpna er inte. Det här är en sjuk persons verk, sade han då till UNT.

John Ausonius, även kal­lad Lasermannen, dömdes 1994 för nio mordförsök, ett mord och nio rån. Vid rättegången var Uppsalastudenten den ende av offren som med säkerhet pekade ut Ausonius som gärningsman.

– Jag blev kränkt när åklagaren inte kunde uttala mitt namn och när de trodde jag behövde tolk. Och när polisen i början behandlade mig som en presumtiv skurk. Bara för att jag utsatts för ett brott antog man att jag var inblandad i brottet, sade han till DN 1999.

Samma sorts kula

I februari 1992 flyr Ausonius undan rättvisan till Frankfurt, Tyskland. Han besöker där restaurang Mövenpick och i samband med detta försvinner hans fickminne. Han hamnar då i gräl med Blanka Zmigrod, som jobbar i garderoben. Ungefär två veckor senare skjuts hon ihjäl på väg hem från jobbet. Hon mördas med ett skott från nära håll i bakhuvudet. På brottsplatsen hittas ammunition av en sort som är förbjuden i Tyskland. Samma sort använde Ausonius vid sina attentat i Sverige. John Ausonius har varit misstänkt för mordet, men det var först i december förra året som rätte­gången mot honom inleddes i Tyskland. Inom kort meddelas dom i målet.