Logga in
Logga ut

”Teaterhösten har tuggmotstånd”

Känsligt, kontroversiellt och ett visst tugg­motstånd. Det kännetecknar höstens tre ­första premiärer på Uppsala Stadsteater, då de lyfter aktuella ­frågor om normer och ideal, individens plats i samhället och gränsen ­mellan fri vilja och livets lotteri.

­– Vi har en utmanandeoch spännande repertoar – i år har teaterhösten tuggmotstånd, sammanfattar teaterchefen Petra Brylander efter att ha presenterat tre uppsättningar som har premiär på Uppsala Stadsteater nu i september.

Den fria viljan är en ­ironisk, svart, musikalisk ­komedi som bottnar i medvetande- och hjärnforskning med inslag av både filosofi och kvantfysik. Regissören Erik Gideon, som även står för text och musik, beskriver detta som en musikal om hjärnor, där man som åskådare får låta båda hjärnhalvorna jobba för att kunna utmana tanken om att människan i grunden kanske inte är ansvarig för sina gärningar. Har vi egentligen möjligheten att göra andra val än de vi redan gjort? Här kan den fria viljan endast existera med hjälp av musik.

­– Musik har så många dimensioner – vi behöver musik för att kunna hantera verkligheten, menar Erik ­Gideon.

Genom 19 musiknummer (18 olika genrer) gestaltas de filosofiska funderingarna om livets lotteri av åtta färgstarka karaktärer som försöker ta sig igenom repetitionerna av en föreställning där livskriser, manipulativa hjärnforskare och oförståelse för scenkonst sätter käppar i hjulet. Till råga på allt dyker Adolf Hitlers spöke upp och rör om grytan i denna ”pjäs i pjäsen”...

Samtal, stickning och franska revolutionen

Karin Parrot Jonzon som tillsammans med Lasse Åberg skrivit Två aviga och en rät, har drivits av frågor som rör människans kunskap (och icke-kunskap) om hur samhället är uppbyggt, och varför vi inte pratar mer om frihet, gränser och den yttre såväl som den inre demokratin.

­– Hur mycket vet vi, och hur stor kapacitet har vi att kunna påverka och förändra? Vad definierar egentligen frihet? Efter många tankar kring dessa frågor hamnade vi någonstans i Franska revolutionen, säger Karin Parrot Jonzon.

Fyra vänner, A, B, C och D, träffas en gång i veckan på Folkets hus för att ägna sig åt den gemensamma hobbyn stickning, där de pratar politik och demokrati, frihet, jämlikhet och broderskap.

130 år gammalt manus rör aktuella frågor

Av denna sceniskt ”tuggiga” triss, är en ny version av Strindbergs Kamraterna kanske den mest överraskande. Inte endast för att den ställer bilden av Strindberg som kvinnohatare på ända, men även för att det drygt 130 år gamla manuset berör frågor som är högaktuella än idag. Regissören Helle Rossing med ensemble utforskar pjäsen utifrån ett politiskt och feministiskt perspektiv och problematiserar individens eget ansvar att leva upp till normer och ideal i rådande samhällsstruktur och patriarkat. Det unga konstnärsparet Berta och Axel har alltid strävat efter att leva som jämlika kamrater, men möter plötsligt hinder som stavas stolthet, avundsjuka och oärlighet som försvagar konturerna runt deras förhållande.

– Vi har moderna inslag, men håller oss rätt nära originalmanus. Det säger lite om hur långt vi kommit i vårt samhälle, då en skildring av samhällsstrukturen för 130 år sedan funkar såpass bra på en scen även idag, säger Helle Rossing.