Uppsalas ”lumpare” krigade i öst

Värnplikten är tillbaka och återigen ska svenska ungdomar lära sig försvara mot hotet i öst. En ny bok påminner om värnpliktens föregångare – Upplands lantvärn. År 1808 blev 600 unga Uppsalakillar skickade för att strida mot ryssarna.

Föreställ dig 600 män i 18–25-årsåldern, uppradade på borggården vid Uppsala slott. De flesta drängar och bonngrabbar från landsbygden runt Uppsala, efter beslut av kung Gustav IV Adolf inkallade till ”Upplands lantvärn”. Det skedde den 12 maj år 1808, vid en tid när staden Uppsala bara hade drygt 5 000 invånare.

– Krigsmakten engagerade genom indelningsverket en stor del av befolkningen – ryttare, rotebönder och rotesoldater och nu tillkom också lantvärnet. Det krävdes, särskilt i ett läge när Ryssland hade invaderat Finland, säger Hans Norman.

Blixtutbildade i krig

Han är en av forskarna bakom den nya antologin ”Upplands regemente: 400 år – Förbandet, hembygden och dess försvar”. Boken skildrar de olika tilläggsförband som genom åren fått förstärka den vanliga militären. I ett kapitel berättar Hans Norman och Lars Otto Berg om Upplands lantvärn.

Tvångsrekryterades männen till lantvärnet?

– Ja, det var ju kungligt beslut att ogifta män i dessa åldersklasser skulle inkallas. En del frivilliga anslöts sig också med förhoppning om en militär karriär.

Liknande styrkor sattes upp i hela landet. Bakgrunden var att kejsare Napoleon och ryska tsaren Alexander hade delat upp norra Europa mellan sig. Ryssarna fick fritt fram att anfalla det svenska riket och trängde i februari 1808 över gränsen (i dagens Finland). Så inleddes det Finska kriget som pågick 1808–1809.

Av männen på Slottsbacken var de flesta bondsöner och drängar, inkallade med kort varsel och snabbutbildade till soldater. Beväpningen togs ur kronans överskottsförråd samt genom insamling av gevär. Uniformerna var grå och utan utsmyckning. Snart skulle de oprövade soldaterna från Uppland kastas in i hetluften.

Ordern: ”Ta Åbo”

Redan 19 juni 1808 landsattes den uppländska truppen vid Lemo i Finlands sydvästra skärgård. Uppgiften var att inta Åbo, den då viktigaste staden i Finland. De ryska kosackerna vid Lemo skrämdes på flykten och lantvärnet kunde erövra betydelsefull terräng. Efter något dygn blev kampen hårdare, sedan ryssarna fått fram stora förstärkningar.

Ändå stod det uppländska lantvärnet för en betydelsefull insats och det användes i flera sammanhang under kriget, bland annat som roddare vid kanonsluparna.

De största påfrestningarna kom när vädret blev kallare. Många dog av kyla, svält och sjukdomar, inte minst under senhöstens återtransport i öppna båtar över Ålands hav. Som helhet förlorade lantvärnet var femte man. Men förlusterna var inte större än inom den ordinarie armén, betonar författarna.

De svenska förbanden blev till sist tvungna att retirera från Finland. Ryssarna hade större militära resurser och större krigserfarenhet. Fred slöts i Fredrikshamn den 17 september 1809.

Grunden för lumpen

Lantvärnet nedvärderades länge av eftervärlden. Den dåliga utrustningen och korta utbildningen bidrog till dess förluster. Men det ses också som en föregångare till den allmänna värnplikten. De första förslagen om värnplikt kritiserades på många håll, delvis med lantvärnets svårigheter i kriget som argument. En del ansåg att individens frihet inskränktes för mycket.

Efter kort tid kom värnplikt ändå att införas. År 1812 kom riksdagsbeslut om beväringsinrättningen, en form av allmän värnplikt.

– Idéerna om allmän värnplikt var demokratiska och tillämpades med framgång i de franska revolutionsarméerna. Att varje man skulle gripa till vapen i orostider var också ett urgammalt sätt att försvara sig, säger Hans Norman, som själv är förespråkare av värnplikt.