Bokbål på Stadsteatern

Här är höstens hetaste premiär på Uppsala stadsteater. ”Fahrenheit 451” är en brinnande uppgörelse med människans naturliga lathet.

I en alternativ framtid är alla byggnader brandsäkra. För brandkåren har yrket reducerats till en enda uppgift – att sätta eld på böcker. Allt för att inte litteraturen ska sätta griller i huvudet på invånarna som anses må bäst av att tillbringa sina dagar höga på tabletter och hjärndöd underhållning.

Romanen ”Fahrenheit 451” av Ray Bradbury är en klassisk science fiction-dystopi i samma skola som Orwells ”1984” och Huxleys ”Du sköna nya värld”. När dramatikern Lucia Cajchanova och regissören Dennis Sandin började planera projektet så visste de egentligen bara att de ville sätta upp en dystopi.

Dennis Sandin var först sugen på 1984, men så såg han den i West End i London och kom fram till att den inte är tillräckligt skarp i sin analys.

– Den utgår från totalitära samhällen. Lucia kom med idén om att dramatisera Fahrenheit 451 som snarare ger en förvriden bild av vårt eget samhälle – kapitalistiskt, marknadsstyrt och individualistiskt. Därför fungerar den mycket bättre som tankeexperiment, som en mardrömsversion av vår egen värld, säger Dennis Sandin.

– Hela samhällsstrukturen bygger i dag på att allt ska gå fort, vara klickvänligt och oproblematiskt, säger skådespelaren Malin Arvidsson.

Hon spelar huvudpersonen Montags passiviserade hustru, fast förankrad i tv-soffan.

– Millie är otroligt fascinerad av skärmarna och den drogade känslan av att slippa ha ångest. Hon bara badar i den här underhållnings­kulturen. En otroligt rörande karaktär, säger hon.

Aksel Morisse, som spelar brandkaptenen Beatty, reflekterar över hur det lättuggade leder oss in i lathet:

– Latheten ligger kanske i människans djupaste natur, eftersom vi väljer den enklaste vägen för att spara energi. Den vägen upphöjs till samhällsstruktur, med sport och underhållning på stora skärmar. Svåra tankar och komplexa idéer avfärdas eftersom de anses skapa konflikter mellan människor. Där finns en tydlig likhet med vårt samhälle i dag, säger han.

– Texten är också så vardaglig men ändå upphöjd, som poesi. Jag attraheras av det, säger Malin ­Arvidsson.

På ytan av det filosofiska gravallvaret är Fahrenheit 451 en fartfylld thriller. Brandmannen Montag, som börjar läsa beslagtagna böcker och ifrågasätta det samhällsuppbyggliga i att bränna upp dem, flyr från fascismen och blir bland annat jagad av en robothund med åtta ben. Med sådana actionscener och sin fond av interaktiva tv-väggar som projicerar såpor och annan lättsmält underhållning hade ­Fahrenheit 451 kunnat iscensättas som ett visuellt fyrverkeri.

Så blir det nu inte, även om det var Dennis Sandins första tanke.

– Föreställningen är bildmässig men avskalad, under teaterns villkor. Att välja bort specialeffekter blir ett statement som bottnar i romanens grundläggande konflikt mellan bild och text, det ytliga och det skrivna ordet, att tolka själv eller att få något presenterat. Vi kan ändå inte konkurrera med nya ”Blade­ Runner” på bio. Vill man se en häftig robothund så kan man bara gå in på youtube, säger Dennis Sandin.