Lejonhjärta med mangakänsla

I en drömsk sagovärld med ­pastellfärgade himlavalv tar två bröder upp kampen mot ondskan. Till Uppsala stadsteaters nya storsatsning ”Bröderna Lejonhjärta” har regissören Ronny Danielsson vänt sig mot öst för inspiration.

Få sagor är väl sorgligare än den om Skorpan och Jonatan? Två bröder som inget hellre vill än att vara tillsammans och ta hand om varandra men bara dör? Och dör igen?

– Samtidigt handlar den om hopp, lojalitet och mod. Rädslan att förlora någon. Liv och död och hej och hå. Känslosamt men ändå upplyftande, säger Gustav Lindh, känd från filmen ”Cirkeln” och SVT:s ”Jordskott”.

När Bröderna Lejonhjärta sätts upp på Uppsala stadsteater, med premiär 30 november, gör han rollen som lilla Skorpan. Storebror Jonatan spelas av Peshang Rad, som synts i bland annat tv-serien ”Innan vi dör” och ”Tjock-Steffe” på Uppsala stadsteater.

– Som barn såg jag alltid mig själv som Skorpan. Jag var en lillebror som beundrade mina två storasyskon, och ”min” Jonatan är skapad utifrån den hjältebilden, säger Peshang Rad som ser brödernas kärlek till varandra som själva hjärtat i Bröderna Lejonhjärta.

– Det är en så universell och inkluderande berättelse att du kan komma hit och vara sju bast eller nittiosju år och ta med dig något hem härifrån, säger Gustav Lindh.

Vad har ni för relation till filmen från 1977?

– Ingen särskild, jag har inte sett om den. Däremot läste jag boken igen och blev väldigt rörd, säger Peshang Rad.

– Jag minns nästan ingenting, mest musiken och den ljusa bilden när bröderna träffas igen i Nangijala bland körsbärsblommorna. Och så minns jag den lökiga Katla­draken, säger Gustav Lindh.

Tyckte du inte att den var läskig?

– Då var den hysteriskt läskig. Jag har i och för sig även trauma från Katla vid sagotåget på Junibacken.

Att tackla Katla var en utmaning även för pjäsens regissör Ronny Danielsson, som tidigare gjort bland annat musikalsuccéerna ”Cabaret” och ”Spelman på taket” i Uppsala.

– Vi valde bort modeller eller en kinesisk drake och löste det med en box. Tengil står på taket av den i lacksvart kostym, indränkt i slime och med en osynlig drake i boxen, där rök bolmar ut, säger Ronny Danielsson som inte tvekade när projektet dök upp.

– Jag hade en dröm om att göra två Astrid Lindgren-pjäser, ”Ronja Rövardotter” och den här. Ronja gjorde jag för tre år sedan på stadsteatern i Stockholm. När jag fick chansen att göra Bröderna Lejonhjärta i Uppsala så slog jag till direkt.

Varför?

– Den är så oerhört radikal. En barnbok från början av 1970-talet där Skorpan på första sidan frågar ”vet du att jag ska dö?”. Att ta upp döden var ännu mer radikalt då än i dag, och det gör boken tidlös och lika intressant för mig som för dig och för barnen. Vill man så kan man se det som att allt i boken sker som en dröm i Skorpans huvud innan han dör av sin sjukdom.

För att sätta sin egen prägel på Ronja Rövardotter valde han att ge den en mörk steampunk-atmosfär, med dj:s på scenen. Till Bröderna Lejonhjärta har Ronny Danielsson i stället hämtat inspiration från den östasiatiska mangakulturens tecknade serier med storögda karaktärer i pastellfärgade fantasivärldar.

– Jag vill alltid skapa en egen värld och mangastilistiken tilltalade mig med sin androgynitet, de ljusa färgerna och ungdomligheten.

Första akten rymmer även drömsk syntpop och små nutidsflirtar med publiken – en Zlatanimitation här och några Michael Jackson-danssteg där. Men om pjäsens första halva är en rosaskimrande och humoristisk introduktion till Körsbärsdalen, den fria delen av Nangijala, så är den andra akten desto mörkare. Brödernas infiltration av Tengilockuperade Törnrosdalen ackompanjeras av rök och laser, fascistisk estetik och manglande marschmusik.

– Jag har lyft fram godheten och ondskan, pjäsen är bitvis väldigt ljus och ibland ganska svart. Men det var viktigt för mig med en förlösning mot slutet, att det ändå blir tydligt för barnen att godheten segrar, säger Ronny Danielsson.