Så stoppade skandalerna den omtalade folkfesten

I helgen är det Kulturernas Karneval med samba­tåg. Förr var dansuppvisningen en del av den (ö)kända Fyrisfestivalen. Ett återkommande event kantat av konkurser, hoppborgsolyckor, lervälling och buller. Trots svarta rubriker saknar många en renodlad stadsfestival i centrum.

Langosdimman ligger tät mellan foodtrucksen vid Fyrisån. Kroppen rister taktfast till av tunga basgångar från S:t Eriks torg. Nere vid Gotlands Nation har ett jättelikt nät spänts upp för att fånga golfbollar som slås från parken och vid Nybron rullar ett gigantiskt pariserhjul i sakta mak.

Låter det här som ett vulgärt spektakel eller en fantastisk folkfest? Meningarna går isär om legendariska Fyrisfestivalen som i tio år arrangerades i Uppsala. Theo Blanco, nu vd för äventyrslandet Turbo, var den som grundade Fyrisfestivalen tillsammans med radioprofilen Kenneth ”Boa” Eriksson och dåvarande Påvels-ägaren Gorgen Abrami.

– Stadsfestivaler låg i tiden. Stockholm hade sin vattenfestival, Gävle sin cityfest och till och med lilla Enköping hade en egen stadsfestival. Därför tyckte vi att Uppsala skulle ha något liknande. En gratisfest mitt i stan med musik, mat och aktiviteter, säger Theo Blanco.

Elskåp och ubåt

Festivalen fick en egen logga, en glad ubåt, som en hommage till Ulf Peder Olrogs visa ”Ubåt till salu”. Det blev mycket jobb för arrangörerna med möten och kartstudier innan den stora festivalen blev en verklighet.

– Jag lärde mig nästan vart vartenda elskåp och avlopp fanns i centrum. Det var väldigt mycket logistik som skulle lösas.

Trots en kall och blåsig start på festivalen kom det till slut 150 000 besökare. Men Theo Blanco kände aldrig att Uppsala kommun ville vara med på tåget och stödja festivalen ekonomiskt.

– I alla andra städer fick festivalerna bidrag, men vi fick ingenting och dessutom måste vi betala en väldigt dyr markhyra. Vi fick till och med betala flera hundra tusen kronor för Fyrisåns markhyra!

Svårt med pengar

Många Uppsalabor älskade festivalen, men en hel del klagade på att den drog till sig fylla, bråk och buller.

– Det var inte mycket fylla eftersom vi hade vuxna på stan som patrullerade. Visst kunde det bli höga ljudnivåer från scenerna, men festivalen var bara tre dagar om året och det borde ändå man kunna stå ut med.

Efter två år sålde Theo Blanco och hans kompan­joner bolaget. Efter honom har arrangörerna varit Bengt Johansson, Andreas Pettersson och slutligen Axels ­Tivoli. Gemensamt för alla är att de har haft det tufft ekonomiskt.

Inte fin kultur

Även Uppsala kommun fick ta emot mycket klagomål på festivalen. De sista åren för Fyrisfestivalen var nuvarande vd:n för Sport- och Rekreationsfastigheter AB, Eva Sterte, näringslivschef på Uppsala kommun.

– Det var allmänt mycket problem och klagomål. Till slut ledsnade kommunen och en policy om att evenemangen skulle inriktas mer mot teman klubbades. Sista åren tynade väl festivalen bort lite och det var mest handel och åkattraktioner. Säkert trevligt för barnfamiljer, men jag tror att många på kommunen tyckte festivalen var rätt tramsig, säger hon.

Blev det nej till fler festivaler för att den inte var fin nog?

– Ärligt talas så tror jag att det var lite så. Den hade pågått ganska länge också och kommunen fick ofta täcka upp de ekonomiska förlusterna.

Fins det någon framtid för stadsfestivaler i Upp­sala?

– Absolut. Jag tror att många uppskattar att gå på kon­serter med tillhörande aktiviteter i centrum utan att betala entrébiljett. Det gäller bara att hitta rätt läge och upplägg. Vaksala torg har till exempel stora ytor och där ryms det mycket, säger Eva Sterte.