Artiklarna publicerades den 22 juni 2017. På förstasidan fanns en puff med rubriken ”Det är så sorgligt att han inte lever”. Av puffen framgick att allt fler ensamkommande begick självmord. Nyligen hade pojkens [ålder och namn angivet] döda kropp hittats i sjön X [namn angivet] i Y [kommun angiven].

Inne i tidningen löd huvudrubriken ”Det hade inte behövt sluta så här”. I artikeln stod det att pojken från Z [land angivet] hade mått dåligt länge innan han begick självmord. Pojken hade inte sett någon annan utväg än att dränka sig i vattnet någon kilometer från sitt boende på ett HVB-hem.

Två vänner från HVB-hemmet, även de ensamkommande, uttalade sig:

”Pojken hade självmordstankar och det här sa vi till personalen, men de gjorde ingenting. De bryr sig inte. Han fick bara sitta ensam på sitt rum dag efter dag.”

Pojkens oro berodde, enligt vännerna, på att han inte visste om han skulle bli skickad tillbaka till kriget i Z eller inte.

I en sidoartikel berättade Uppsalapolisens presstalesperson vilka åtgärder som vidtagits för att finna pojken.

I en annan sidoartikel uttalade sig verksamhetschefen på HVB-hemmet. Hon ville inte prata om det enskilda fallet, på grund av sekretess, men berättade om hur verksamheten är upplagd. Hon citerades: ”Varje ungdom blir sedd här och vi lyssnar på vilka individuella behov de boende har. Det är det som är det viktiga och vår vardag handlar om att jobba för att försöka få alla ungdomar att må bra.”

Anmälaren: Anhöriga kontaktades inte. Saken anmäldes av pojkens gode man. Hon hade blivit chockerad över tidningens publicering av hans namn, bilden på honom och uppgiften om hans självmord. Tidningen hade inte tagit kontakt med henne, pojkens familj, anhöriga eller närstående. Pojkens mamma hade inte fått dödsbeskedet när artiklarna publicerades.

Tidningen: Relevant fall för att visa bakgrund. Tidningens utgivare svarade att det aktuella fallet hade känts relevant för att visa på mekanismer bakom att allt fler ensamkommande barn tar livet av sig. Fallet var väl känt på sociala medier där namn och bild publicerats.

För tidningen hade det varit viktigt med en värdig publicering, där pojkens öde inte anonymiserades eftersom hans namn redan var känt på andra håll. Att publiceringen skulle vara nonchalant och respektlös höll utgivaren inte med om.

Anmälaren svarade att några delningar i sociala medier mellan pojkar från Z inte kunde jämföras med en uthängning i en tidning.

PO: Integritetskänsliga uppgifter. Att skriva om företeelsen självmord har ett stort allmänintresse, eftersom det rör sig om ett betydande samhällsproblem. Det gäller naturligtvis även självmord bland ensamkommande.

Däremot har det enskilda fallet för det mesta ett lågt allmänintresse. Här väger hänsynen till anhöriga och andra närstående tungt, vilket bör mana tidningar till försiktighet med såväl identifierande uppgifter som integritetskänsliga detaljer.

Att UppsalaTidningen valt att ta upp frågan om självmord bland ensamkommande finns det således inget att invända mot, men sättet på vilket det är gjort är pressetiskt problematiskt.

Att pojkens namn och bild publicerats på sociala medier fråntar inte tidningen det egna ansvaret. En tidning som direkt vänder sig till en bred allmänhet har ofta en betydligt större genomslagskraft än uppgifter som förekommer i olika kretsar på sociala medier.

Att de flesta i hans familj av allt att döma befann sig i Z vid dödsfallet rättfärdigar inte namnpubliceringen. Via internet eller telefoner far uppgifter jorden runt lika fort som de gör i tidningens spridningsområde.

Till det kommer att pojken hade ett sammanhang, ett nätverk, även i Sverige. Det bestod av mer eller mindre nära vänner, myndighetspersoner, personal på HVB-hemmet, den gode mannen och, enligt anmälaren, en anhörig i Uppsala.

Inför denna krets, såväl som för familjen i Z, är uppgifterna om hans långvariga psykiska ohälsa och självmordstankar av mycket integritetskänslig natur.

Genom att namnge pojken vid rapporteringen om dennes självmord och återge detaljerna om hans hälsotillstånd har UppsalaTidningen brutit mot god publicistisk sed. För det bör tidningen klandras.

Ärendet överlämnades till Pressens Opinionsnämnd där anmälaren gjort ett kort yttrande.

Därför fäller PON artiklarna. Pressens Opinionsnämnd instämmer i PO:s bedömning men finner – mot bakgrund av att artikeln exponerar ett avlidet barn med namn och bild samt innehåller uppgifter av ytterst integritetskänslig natur – dock skäl att klandra UppsalaTidningen för att ha brutit grovt mot god publicistisk sed.

Detta är en förkortad version av Pressens Opinionsnämnds beslut. Beslutet i sin helhet kommer att finnas tillgängligt på PO:s/PON:s hemsida www.po.se.