Dikten v 20

Inannas staty

av Carl-Johan Bachofner

Hon som var vår civilisations

första riktigt stora gud

Kärleken och krigets gud

Vacker

Jag slukade henne med blicken

och hon slukade mig

Hur många som jag

har stirrat på henne så här?

Säg några hundratals

miljoner människor

under dessa 5000 år

Alltså sen den tid man tillbad

henne som mest

Hennes favoriter är

herden och bonden

Landet och staden

Hon älskade båda

Jag är bara poet...

Men jag har smakat av

hennes gåvor

Inanna, sa jag

Jag har älskat och älskats

Stolt berättade jag för henne

om lustens lekar,

mitt minnes ovärderliga skatter

Viskade att jag upplevt

det ömma starka

som bara kärleken kan ge

Vrålade till henne att jag har

brottats med hat, varit mitt i våldet

Att jag lärt om krafter starkare än viljan

Viskande bekände jag

att jag har tryckts ner av likgiltighet

Därför vet jag vad hat och kärlek är värt

Upprört pladdrade jag på om

kaos och tidsbrist

För nu vet jag att sträva mot ro

Till slut, av ren utmattning

föll jag på knä

för självupptagen för vördnad

Nöjd såg Inanna ner på mig

och sa:

2000 år av dessa nya

kroppshatande driftförnekande

religioner har inte helt lyckats

utplåna det naturliga starka

Jag blir glad, poet

Jag vet att du önskar att arbeta med kroppen,

slita med musklerna

och älska så du känner att du lever

Låta tankarna fly

Lusten till liv är lusten

till både kropp och tanke

Drifter som driver oss till varandra,

inte ifrån varandra

Hon sade inte mer

 
 

Debatt

Insändare