Dikten v 47

För att glömma tiden

av Kim Svensson

Jag är så uttråkad nu

Att ljuden i huset

Går mig på nerverna

Dämpade klockslag

Anger den tid som passerar

En sekund blir till en evighet

En minut är en oändlighet

Ett dygn varar hur länge som helst

Ett år sveper som en miljon eoner

Förbi i rad passerar långsamt

Marscherar, rider på

Tidens vågor bryter ner mig

Till små korn av intet

Jag är rädd nu

För sysslolösa dagar

För lättjans nakenhet

Rädd för ljuset

Som blottar mig

För mörkret inom allting

Den här eviga dagen

Tar den slut och följs

Av nya evigheter

När ljuset bryter skuggorna

Till damm ner i graven

Mörker här vill jag vara i

För att glömma tiden

 
 

Debatt

Insändare