Logga in
Logga ut

Sverige tvekar

Debatt. Sverige måste välja väg. Det skriver Uppsalagruppen Psykologer mot kärnvapen.

Sverige står inför ett vägval. Antingen strävar vi efter att kärnvapen ska förbjudas eller så stöder vi en ökning av och ett utvecklande av kärnvapen. Något tredje finns inte.

När vi alltmer närmar oss USA och ett Nato-medlemskap stöder vi de planer som finns på att ”modernisera” USA:s kärnvapenarsenal.

Vi gör alltså inga invändningar mot planerna på att utveckla så kallade minikärnvapen. Vapen som ”bara” har samma sprängkraft som de bomber som fälldes över Nagasaki och Hiroshima.

Sverige har också ett värdlandsavtal med Nato, där Sverige kan bjuda in Nato till övningar här. Vid sådana övningar är det Nato som för befälet. Och i avtalet står ingenting om att kärnvapen inte skulle kunna föras in i vårt land.

FN har 193 medlemsländer. 122 av dem har skrivit på en resolution för ett förbud av kärnvapen. De som inte skrev på var de nio kärnvapenländerna samt deras allierade och närstående. Sverige var med och utarbetade resolutionen.

Nu krävs att avtalet godkänns i sina respektive hemländer och att det ratificeras i FN. Sverige har, under påtryckning av USA och Nato, börjat tveka.

Om avtalet träder i kraft försvinner förstås inte kärnvapnen direkt, utan det behövs en nedrustningsprocess. Det fordras ett energiskt och uthålligt diplomatiskt arbete, som kan leda fram till gemensamma åtaganden från samtliga kärnvapenmakter.

Sverige har en lång tradition av att arbeta i nedrustningsarbete. Från Alva Myrdal på 1950-talet till utrikesminister Margot Wallström som nu arbetat för att FN-resolutionen ska träda i kraft.

Att skriva på resolutionen om förbud av kärnvapen är en moralisk plikt för att i möjligaste mån bespara mänskligheten ytterligare en katastrof orsakad av kärnvapen.

Men Sveriges regering tvekar – hur kan detta vara möjligt?

 
 

Debatt

Insändare