Logga in
Logga ut

TV-profilen tillbaka i Uppsala

Hon är TV4-sportens ankare sedan mer än tio år. År 2014 blev hon även hyllad för att ha berättat i Nyhetsmorgon om hur hon förlorade sin pappa alldeles för tidigt. Nu återvänder Marika Eriksson till uppväxtstaden för att leda Uppsala Idrottsgala.

Torsdag 8 februari intar TV4-sportens programledare Marika Eriksson scenen på IFU Arena där hon ihop med motorexperten Janne Blomqvist och P4 Upplands Bosse Pettersson leder Uppsala Idrottsgala 2018.

– Det är en ära och ska bli jättekul. Jag har i flera år jobbat med en liknande gala i Linköping och vet hur viktig den lokala idrotten är för en stad. Och eftersom jag är från Uppsala och har hållit på med en massa sporter själv här så kändes det självklart att tacka ja, säger Marika Eriksson.

De flesta känner igen henne från TV4, där hon sedan år 2005 är ankare för kvällarnas sportsändningar och även ansvarar för den allsvenska hockeybevakningen. Att Marika är gammal Uppsalabo kan däremot många ha missat. Hon flyttade visserligen redan som 20-åring men har aldrig lämnat staden helt bakom sig. Under en period jobbade hon som sportreporter på P4 Uppland och numera återvänder hon ofta för TV4:s räkning när Almtuna spelar hockey.

– Jag är ganska ofta i Gränbyhallen för att bevaka hockeyallsvenskan. Då brukar jag stanna ett tag i Uppsala och träffa vänner som bor kvar. Det känns som att komma hem.

Uppvuxen i Eriksberg var hon ett barn som vintertid tillbringade långa dagar på isbanan och spelade fotboll på grönytorna under somrarna.

– Jag rörde mig hela tiden, från att jag var fem år. Mycket genom min pappas stora idrottsintresse. Det blev en livsstil.

I många år tävlade hon i gymnastik för Uppsalaflickorna. Hon tränade basket, ridning, judo och badminton. Vann till och med ett SM-brons med Uppsala frisbeeklubb innan hon flyttade ifrån Uppsala.

– Jag nådde aldrig någon högre nivå i något annat men ville prova så många sporter som möjligt. Det var idrotten i sig jag gillade, jag visste att jag inte skulle nå eliten men det gjorde inget.

Redan som liten, när hon satt hemma och låtsasrefererade gymnastikidolernas framgångar, drömde hon snarare om att bli sportjournalist. Journalistdrömmen var också något att hålla fast vid under uppväxtens svåraste period, tiden som följde efter att Marikas pappa tagit sitt liv när hon var sju år. En tragedi som hon berättade öppet om i "Nyhetsmorgon" år 2014. I intervjun som kan ses på nätet talar hon från hjärtat om skuldkänslor, besvikelse och saknad – vilket gav tröst åt många med liknande erfarenheter.

Hur ser du på att ha blivit en sorts talesperson för anhöriga till personer som begått självmord?

– Jag är jättestolt över att ha fått den rollen. För mig är det inte betungande för sedan det hände har jag kunnat tala med mina vänner om det här ämnet, som tidigare sågs som tabu. När jag sedan gick ut med det offentligt så fick jag bara positiva reaktioner. Det är ett alldeles för stort problem för att inte prata om, när 1 500 personer tar sina liv varje år.

Marika Erikssons pappa lever på sätt och vis vidare genom hennes egen passion för idrott. När han lämnade henne och familjen blev träning och sport ett sätt att hålla kontakt, med hjälp av det som hade varit deras främsta gemensamma intresse.

– Utan honom så hade jag inte blivit så idrottsintresserad. Hans intresse blev en så viktig del av historien om mitt liv.