Vecchia: ”Man lever inte livet efter sju torsk”

I en mörk tid har Stefano Vecchia stått för sina kanske bästa matcher i blåsvart. På söndag mot Djurgården ska 22-åringen göra sitt yttersta för att väcka Sirius ur den sju matcher långa mardrömmen.

 

Senaste hemmasegern för Sirius kom den 8 juli mot AFC Eskilstuna. Sedan dess har Sirius visserligen kryssat på Studan samt vunnit ett par bortamatcher – men är nu inne i årets allsvenska mardrömssvit med sju raka förluster. Och frågan är om Sirius klarar av att bryta trenden på söndag 15 oktober när Djurgården besöker Uppsala. Om Sirius har blivit höstens allsvenska besvikelse så har Djurgården haft en nästan motsatt kurva.

– Jag är jättetaggad. Alla i laget känner revanschlust och att det är dags att vända trenden, säger Stefano Vecchia, den Siriusspelare som i högst utsträckning fortsatt att leverera under den tunga perioden.

Som stockholmare, vad är din relation till Djurgården?

– Jag har ett par polare i Djurgården. Jesper Karlström är en väldigt nära vän och jag har spelat i Brommapojkarna med Felix Beijmo och Jacob Une Larsson. Men det finns inga sympatier, det är bara att gå in stenhårt för att vända trenden.

Du har väl positiva ­minnen av bortamatchen (vinst 2–0, reds anm) mot dem i våras ...

– Ja, verkligen.

... är det något ni kan ha nytta av på söndag?

– Alltså, jag vet inte. Inte personligen. Det var så länge sedan, premiär och nerver. Men vi har en tung tid bakom oss och vill bara ha stopp på det. Djurgården är ett fantastiskt lag och har jättebra form. Vi måste gå ut och inte ha någon respekt för dem ­eller vad de gjort i serien ­tidigare.

Vad är den största ­anledningen till att ni har sju raka förluster?

– Svår fråga. Ibland har vi sålt oss för billigt. En del skador  ... Många grejer har påverkat men vi är alla bra spelare som tyvärr kommit in i en dålig period som bara har fortsatt. Det sätter sig psykiskt. Nu har vi haft två veckor och återhämtat skallar och kroppar. Grabbarna är taggade. Vi ska inte tänka för mycket utan bara köra.

Hur har ni jobbat med den psykologiska biten?

– Att släppa in första målet varje match är tufft. Det blir psykiskt jobbigt. Riktigt tungt. Man lever inte livet efter sju torsk. Vi har en idrottspsykolog vi jobbar med men det är mycket annat som avgör matcherna. I det stora hela är det psykologiska bara en liten del av vad som gått snett.

Hur ser du på dina egna prestationer på sistone?

– Helt okej. Jag känner mig i ganska bra form och välförberedd för varje match. Samtidigt så ska laget vinna och stora spelare brukar kunna vända tunga perioder. Det är nu man ser om man är en stor spelare och kan vända det här till något positivt. Jag känner mig i alla fall frisk och hel, det har jag inte gjort på ett tag. Jag vill gärna bli bättre på snacket också, att kunna pusha grabbarna.

Sneglar du nedåt i tabellen och kollar spelschemat för lagen under er?

– Lite tänker man att ”fan, vi får inte torska mer för då kan det hända grejer”, men jag lägger mest fokus på nästa match. Vi måste skärpa oss.