Logga in

Ardy och Lasse om då och nu

De startade sina mångsidiga karriärer sida vid sida. Ardy Strüwer och Lasse Åberg var radarparet som i början av 1970-talet fick hela Sverige att skratta. Sedan gick de skilda vägar. Nu är båda aktuella med varsitt tillbakablickande gästspel i Uppsala.

Ardy Strüwer, 80, ­Uppsalaaktuell med ­utställningen ”60 år som konstnär” på Mollbrinks galleri:

– En jubileumsutställning, även om det låter patetiskt. Jag ska inte sluta måla men det här blir min sista turné. Efter 60 års kånkande av ­tavlor på gallerier i Paris, New York och hela Sverige så ­orkar jag inte mer.

Ardy om Lasse:

– Vi möttes när han gick på Konstfack. Jag hade gått på Kungliga Konstakademien och vi hade liknande intressen. När jag sedan fick fria händer att göra tv så tänkte jag att Lasse var en bra fysisk motpol till mig – lång och långsam medan jag är liten och ettrig. Jag kallade oss släptornet och fyrvagnen. Vi gjorde många tv-program och representerade Sverige flera gånger på tv-festivalen i Montreux.

Ni var också påtänkta att leda Fem myror är fler än fyra elefanter?

– Vi gjorde ett testprogram men jag talade för dålig svenska. Så det gick till Magnus och Brasse.

Har du och Lasse ­kontakt i dag?

– Nej, vi var väldigt nära vänner och har haft jätteroligt men nu har vi kommit ifrån varandra. Hans humor är lite för långsam för mig. Han är Stig-Helmer på riktigt, faktiskt. Det är slow motion. Men han har verkligen lyckats med Stig-Helmer och det är roligt.

Lasse Åberg, 79, framför ”Från A till Ö” på Reginateatern 1 november:

– Jag brukar kalla föreställningen en ”sit down tragedy”, inte stand up comedy. Den är baserad på en bok som jag gjorde, en sorts encyklopedi över mitt liv. Lite nedslag i olika händelser, möten med folk och egendomliga saker jag har varit med om. Allt ifrån Electric Banana Band till Ardy Strüwer.

Lasse om Ardy:

– Vi möttes genom hans dåvarande fru som var dansös på en klubb där jag spelade gitarr. Han och jag gillade båda humor, musik och skämtteckningar. Sedan frågade han om jag ville göra tv. Han var otroligt dynamisk och blev lite av en mentor för mig, som var lite lugnare. Vi gjorde en hel del grejer fram till att han flyttade till Frankrike för att måla och jag började göra film.

Hur fick ni förtroendet att göra så stora experimentella projekt?

– Folk hade gillat vad vi gjorde och det var en kul tid, med experimentlusta. Ungdomen hade fått mandat att finnas till för egen maskin.

Varför har ni ingen kontakt längre?

– Han flyttade till Frankrike och levde länge där. Sedan har vi setts någon gång då och då men inte umgåtts.