Logga in

Bygger flygtaxi med Nasa

Civilingenjören David Eriksson från Uppsala drömde om att jobba med framtidens färdmedel.

Han hamnade i Kalifornien – där Nasa utvecklar flygande och förarlös taxi.

Du har säkert sett det på bio. Hur framtidens flygande fordon myllrar bland skyskraporna i världens metropoler. Välbekant från sci-fi-filmer som ”Blade runner” och ”Det femte elementet”. Och snart kan det bli verklighet.

– Jag tror att större delen av kollektivtrafiken kommer ledas om till luften. Inom tio år tror jag att det är utbrett. Uber säger att de redan år 2023 ska köra en egen flygtaxi – en kombination av bil, flygplan och helikopter – i flera stora städer, säger David Eriksson, 25, civilingenjör inom rymd- och flygteknik.

Han är nyss hemkommen till Uppsala efter fyra månader på Nasas forskningscenter i Silicon Valley, USA. Tidigare har han studerat högtflygande ämnen som rymdteknik och aerodynamik i bland annat Luleå och Melbourne, Australien. Samt sommarjobbat på rymdstationen Esrange i Kiruna. På rekommendation av Svenska rymdstyrelsen blev han senare antagen till en eftertraktad praktikplats på Nasa, som sponsrade hans vistelse.

Nasa förknippas mest med rymdresor men bedriver verksamhet inom många olika branscher och fält. För David Eriksson handlade praktiken om att bidra till utvecklingen av framtidens flygfordon. Parallellt med Uber och många andra företag inom flyg- och bilindustrin utvecklar Nasa en ny form av luftburen transport. Ett koncept som inom branschen kallas Urban Air Mobility (UAM).

Till en början handlar det främst om flygande taxi och kollektivtrafik för att färdas långa distanser snabbt i större städer. Hittills finns bara ritningar och designer för hur det skulle kunna fungera, med lätta, drönarliknande fordon i olika storlekar. De minsta är förarlösa och byggda för att transportera en enda passagerare. Större varianter är mer av busskaraktär, för cirka 20 personer, och kommer troligen vara bemannade av en pilot.

– Det kan nog dröja ganska många år innan trafiken blir helt förarlös, men det är den långsiktiga tanken. Nu studerar Nasa hur passagerare påverkas.

Farkosterna är energisnåla, eldrivna (på grund av utsläpp och ljudmiljö) och lyfter vertikalt från hållplatser som Nasa kallar för ”Vertiports”.

– Mitt praktikarbete handlade mycket om att analysera saker som påverkar farkosterna i luften. Till exempel hur de ska bibehålla stabiliteten i den turbulens som uppstår kring höga byggnader. I nuläget sker det främst med hjälp av datorprogram och simuleringar.

Allt är fortfarande på teststadiet. Många tekniska och juridiska frågor måste besvaras innan våra städer fylls av nya flygmaskiner. Men enligt David Eriksson är forskarna överens:

– Alla är nog ense om att det kommer att bli något som kommer att införas och påverka våra liv inom en snar framtid, säger David Eriksson.

Om UAM blir lika etablerat som forskarvärlden och industrin räknar med så kommer det att innebära stora förändringar för hur vi lever våra liv.

– Den här tekniken kommer nog att omforma hela världen, ungefär som när alla började använda smartphones. Bussar kommer fortfarande att finnas på gatorna – men folk kommer hellre att flyga.

Nu avslutar han sitt examensarbete på civilingenjörsprogrammet i rymdteknik. Ämnet för exarbetet är självklart UAM.

– För mig har det hela tiden känts som något fräckt. Att jobba med något helt nytt som samtidigt är miljövänligt och löser trafiksituationen i storstäderna, säger David Eriksson.