Logga in

Han har sett våldet bli värre

Skjutningar och sprängningar fortsätter öka. Det konstaterar Uppsalapolisen som bjöd in till pressträff i veckan. En som sett kriminaliteten förändras på nära håll är Kenneth Ågren, chef för utredningar av grova brott och polis sedan 45 år.

Grå novemberkyla vid polishuset i Svartbäcken. Kriminalkommissarie Kenneth Ågren skakar på huvudet.

– Mord brukade inte vara något man skröt om. Banditerna visade oftast ånger när de haft ihjäl någon. I dag skaffar de bara en ny tatuering.

Tidigare i veckan har Uppsalapolisen bjudit in till extra presskonferens, om det ökade antalet skjutningar och sprängningar. Bara under 2019 har det skett 44 skjutningar i polisens Region Mitt (varav 28 i Uppsala), med 18 skadade och 3 döda till följd. Så sent som 4 november har någon skjutit in genom fönstret hos en barnfamilj i Sävja. Carin Götblad har konstaterat att läget är allvarligt och att polisen behöver frigöra resurser för att komma åt de tungt kriminella.

Kenneth Ågren deltog inte vid pressträffen. Han föredrar att jobba operativt, ”riktigt polisarbete med örat mot gatan”. Att få fortsätta med det var ett villkor för att han skulle ta jobbet som chef för Grova brott, en specialistgrupp inom Region Mitt. Men han delar oron för situationen.

– Det krävs så lite för att ta livet av en människa i dag. Man kan ha blivit kränkt för att någon hejat på fel tjej och så räcker det. Eller så handlar det om vem som ska sälja narkotika i ett visst område. Då låter man gärna yngre personer stå för dödandet, för de får lägre straff.

Våldet är våldsammare och mer ogenerat säger han.

– Förr sköts folk ute i någon skog eller på en soptipp. Nu kör man upp i bil och sprejar med automatvapen mitt på dagen, eller går in i en pizzeria och skjuter.

Och är det någon som borde märka av en förändring så är det väl han, efter 45 år inom polisen, varav 40 i Uppsala.

– När jag började var Uppsala en småstad, där det kunde gå ett helt år utan något mord. Skjutvapen var ovanliga. Om någon sköts så var det någon som tagit ett jaktvapen på fyllan och skjutit grannen eller någon släkting.

Kenneth Ågren är ett bekant ansikte för många, inte minst efter att han lett mordutredningarna i Knutby och i fallet med ”Arbogakvinnan” Johanna Möller.

– Många utredningar har varit svårare än Knutby och Arboga men de sticker ut för att det var så stort medietryck, säger han.

Gemensamt för de två utredningarna är också att de slutade med fällande domar. Kenneth Ågren och hans grupp Grova brott har hittills faktiskt alltid lyckats med sina mordutredningar. Han är noga med att poängtera att det rör sig om en laginsats, av ett team som kompletterar varandra med olika specialkunskaper och som tillåtits jobba ihop länge.

Men jobbet blir allt mer stressigt och svårt. Särskilt gängskjutningarna är knepiga, med den tystnadskultur som får såväl misstänkta gärningsmän som brottsoffer och vittnen att knipa igen.

Han har hunnit bli 65 år. Vill jobba några år till men det är klart att pensionen kryper närmare. En viss oro för framtiden känner han. Inte för sin egen del, men för barnbarnen och samhället i stort. Han blir trött bara av att tänka på det, men mycket måste förändras, anser Kenneth Ågren. Sådant som att förhindra uppkomsten av parallellsamhällen, stoppa insmugglingen av skjutvapen, och slopade straffrabatter.

– Vart ska det här ta vägen, kan man undra? Samtidigt så känner jag att folk börjar ledsna. Fler ställer upp på att vittna. Ibland är jag lite optimistisk och tänker att vi kanske är på rätt väg, trots allt.