Logga in
Logga ut

Han löste mordgåtan i Håga

Ett brott i Uppsala våren 1965 utlöser en våg av avsky i Sverige. Mordet på 22-åriga Inga-Lill Helenius, som hittats strypt i ett dike i Hågadalen, blir en följetong i pressen tills en ung poliskonstapel lyckas lösa fallet.

Sent på kvällen, lördag 24 april 1965. Kontoristen Inga-Lill Helenius, 23, kör från hemmet i Eriksberg för att hämta sina föräldrar som är bortbjudna på en middag i Norby. På Martallsvägen i Valsätra, där hon troligen hamnat för att hon kört fel, får bilen motorstopp och vill inte starta igen. När hon promenerar från platsen bromsar en förbipasserande Saab in. Föraren erbjuder henne skjuts.

Hittas vid Hågaån

Två dygn senare, efter ett stort sökpådrag, hittas Inga-Lill Helenius kropp i ett vattendrag i Hågadalen. Hon har blivit våldtagen och strypt, men rättsläkaren kan konstatera att hon varit vid liv fram till att hon rullats ned i ett vattenfyllt dike i anslutning till Hågaån och drunknat.

– Mordet väckte en väldig uppståndelse. För spaningsledningen uppstod en stor press att hitta den skyldige, säger Alf Eberhardsson, 84 år.

År 1965 hade han nyligen fått jobb som poliskonstapel på Kriminalavdelningen i Uppsala, efter att tidigare jobbat i det militära och statspolisen (en insatsstyrka). När polisen behöver alla resurser i jakten på mördaren så kastas oprövade Alf Eberhardsson in i utredningen. Den 12 maj hamnar ett tips på hans skrivbord.

– Det kom in väldigt mycket tips och de mest intressanta hamnade hos dem med mer erfarenhet. De som inte ansågs särskilt heta fick vi andra – och jag var nog den yngste som arbetade med brottet.

Tipset är att någon hade träffat en ”Nisse” i Uppsala kring tiden före mordet. Nisse skulle ha velat sälja en Saab, liknande den som vittnen sett i Valsätra.

– Man måste beta av alla tips men det var ingen som trodde att just det här skulle leda någonstans, minns Alf.

Ett hopplöst uppdrag?

– Nej, jag tyckte att det var intressant. Jag hade fått många konstiga tips innan det, en del kan ju vara helt knasiga. Här fanns ändå något att gå på.

Steg ett var att kontakta tipsaren.

– Då fick jag veta att den misstänkte ibland kallades ”Röd-Nisse”, på grund av sitt röda hår, och troligen var göteborgare. Så jag försökte hitta en person från västkusten som hette Nils eller Nilsson och var rödhårig.

Alf Eberhardsson knackar dörr på Repslagargatan, där Nisse eventuellt bott en kort tid. Där blir det inte något napp.

Nya pusselbitar

– Sedan hade jag ett uppslag om en person i Skåne som kanske kände honom. Jag bad polisen i Helsingborg att förhöra den personen. Hans uppgifter ledde mig till Kungälv (norr om Göteborg, reds anm) där polisen kunde berätta att en 22-årig man som passade beskrivningen var misstänkt för flera sommarstugeinbrott. Och han körde en Saab.

Saaben är av rätt modell – men den ägs inte längre av 22-åringen.

– Han hade skänkt den till Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Det fick mig att reagera. Jag gick till spaningsledaren, berättade vad jag hade fått fram och att jag tyckte att det luktade illa.

Den 17 juni grips 22-åringen i Kungälv. Han förhörs först om inbrotten, som han erkänner. Sedan om sin vistelse i Uppsala, dit han åkt för att sälja stöldgods. När mordet kommer på tal nekar han först. Men pressas, bryter ihop och erkänner. I Saaben finns dessutom blodspår och på kläder i hans garderob hittas fibrer från Inga-Lill Helenius kofta.

– Egentligen var det en tillfällighet som ledde fram till att mordet löstes. Ett slumptips, säger Alf Eberhardsson.

I nyhetsrapporteringen ­hyllades du som en hjälte, hur kändes det?

– Nja... Många löpsedlar upptogs visserligen av mitt ansikte, med någon braskande rubrik. Måtte ingen känna igen mig, tänkte jag, säger Alf Eberhardsson som arbetade i Uppsala till år 1983, när han blev chef för Kriminalavdelningen i Helsingborg.

Mördaren dömdes i december 1965 till tolv års fängelse. Han satt av sitt straff och lever i dag, 53 år senare, under ett annat namn.

 
 
  • Mest lästa