Logga in
Logga ut

Korta filmer, långt engagemang, mycket glädje

Lena Lindahl har valt ut internationell film för Uppsalas kortfilmsfestival i flera år, och vill gärna fortsätta många år till.

– I början är det svårt. Dels att faktiskt ta sig igenom alla filmer som kommer in, men även att se till att det blir så stor variation som möjligt med olika infallsvinklar, länder och kön. Mitt första år fick vi in 7 000 bidrag...

Sedan 2013 har Lena Lindahl, 32, ingått i den internationella urvalsgruppen i Uppsalas kortfilmsfestival. Efter sin filmvetenskapsutbildning, blev hon ihopkopplad med arrangörerna för festivalen genom en kompis – och på den vägen är det.

– Den internationella urvalsgruppen är den största – det varierar lite från år till år men vi brukar vara åtta-nio stycken. Många av oss har varit med flera år, och även om det såklart är kul med rotation och lite nya idéer är det rätt skönt när man känner varandra, säger Lena.

Arbetet börjar redan i mars. Gruppen börjar då med ett möte för att prata igenom året och bolla tankar. Sedan ses de en gång i veckan och kollar på film tillsammans – ungefär 70 filmer ska väljas ut.

Några tydliga trender genom åren?

– Kortfilmer har ju överlag en speciell stil i berättandet, en stil som jag har svårt att riktigt sätta fingret på. De ligger ofta i nivå med hur samhället ser ut och speglar vår samtid, just nu mer än någonsin. För några år sedan var det väldigt mycket grekisk kortfilm med finanskrisen som stående tema, men det blir lite mastigt i längden. Annars är Frankrike ett stort kortfilmsland, men även Storbritannien, Tyskland och Sydkorea. Så vi blir lite extra glada när det kommer bidrag från andra länder.

Någon favorit?

– Brasilien. När det är bra är det riktigt bra – särskilt deras dokumentärer.

Lena Lindahl jobbar annars som arkivarie och tittar på både film och serier precis som "alla andra" – en väldigt blandad kompott.

Blir man kräsen?

– Ja lite kräsen har jag nog blivit. Jag kan komma på mig själv att tänka "det här hade jag aldrig valt ut". Och det är sällan jag blir helt blåst av stolen, tillägger hon.

För Lena Lindahl är kortfilmsfestivalen en höjdpunkt på året, och hon passar på att bara njuta när hon gjort sitt jobb i urvalsgruppen. När jag frågar henne vad det bästa är kommer svaret utan en sekunds tvekan:

– Det är fantastiskt att få prata om film såhär – det blir på en helt annan nivå. Även om det tar rätt mycket tid och kraft, hoppas jag på att få vara med många år till.