Logga in
Logga ut

Liva ger liv och rörelse åt CIK

Rörelse – mental och fysisk. Det vill konstnären Liva Isakson Lundin ­kommunicera med sitt konstverk ­”Moves” som pryder foajén till ­Centrum för idrott och kultur.

Tre långa remsor av rostfritt stål hänger högt i luften innanför en av de stora entréerna i den byggarbetsplats som ska bli Centrum för idrott och kultur (CIK). Här i foajén ska totalt fem stålremsor monteras upp med tunna vajrar från taket.

Tillsammans utgör de konstverket ”Moves”. De mjuka, virvlande formerna signalerar rörelse och kan samtidigt liknas vid en hjärna, med sina slingrande mönster. En dubbeltydighet som passar bra i ett centrum för kultur och idrott.

– Rörlighet kan ju vara både fysisk och mental, säger konstnären Liva Isakson Lundin samtidigt som hon går runt och mäter de remsor som fortfarande ligger på det kala betonggolvet.

– Stål har ju också den passande egenskapen att det leder energi. Värme, ljud och elektricitet fortplantar sig. Sedan tror jag att det blir fint när vindpustar får bitarna att svaja.

Totalt väger stålremsorna, som bara är 4 millimeter tjocka, 650 kilo. Tillsammans är de 100 meter långa, tillverkade med hjälp av två smeder och hitkörda med lastbil.

– Den största utmaningen var att få upp formerna i luften utan att knäcka dom. Men med tredje remsan så gick det lättare, då hade vi fått in snitsen. Och det finns ingen risk att de trillar ned, skriv gärna det (skratt).

Hon pendlar mellan hemmet i Stockholm och Knivsta i två veckor under upphängningen. Som relativt ung konstnär, född 1990, ser hon uppdraget som sitt mest meriterande hittills.

– Jag är stolt över det. Det är mitt största uppdrag och det känns som en milstolpe att få skapa något till ett så stort och mäktigt rum. Jag föll även för träpanelen, den passar mig som också arbetar med obearbetade material.

Sedan examen från Kungliga konsthögskolan för tre år sedan har hon gjort ett tiotal utställningar. Nyligen fick hon även ett fint stipendium från Maria Bonnier Dahlins Stiftelse, vilket även innebar en utställning på Bonniers konsthall. Juryn hyllade hur Liva Isakson Lundin med sitt konstverk undersöker ”materialens inneboende beskaffenheter och fiktiva känslolägen”.

Själv beskriver hon det som att söka något mänskligt i råmaterial som stål, glas och plast. Liva Isakson Lundin testar gärna materialens gränser, söker den punkt när de nästan brister. I det här fallet – med de tunga, mjuka och böjda stålremsorna i ”Moves” – handlade det snarare att söka balans och harmoni i en komplicerad struktur. Även det högst mänskligt.