Logga in

Manne får jorden att snurra

Den Lilla Teatern fyller 30 och firar med Scenfrossa, en veckolång gratisfestival för alla barn. Hedersgäst är den rödnästa galjonsfiguren för svensk barnunderhållning. "Fantasi är kopplat till empati", säger Clownen Manne som anser att skräckgenrens clownfeber stjäl energi.

– Publiken och jag längtar alltid efter varandra. Äntligen möts vi igen, säger Manne af Klintberg, 74, mer känd som Clownen Manne.

Den längtan förklarar titeln på hans Den Lilla Teatern-aktuella föreställning, på tisdag 29 oktober. En skrattfest där såpbubbelpoesi, Mannes gamla cykel och bananskalsbasket står på menyn. "Äntligen här!" heter showen. Men här i Uppsala har Manne varit förut, många gånger.

– Den Lilla Teatern är jättemysig. Det är alltid trevligt att komma dit. Sådana små teatrar betyder A och O för barns möte med scenkonst. Och allt som har med fantasi och lek att göra är kopplat till vår förmåga att känna empati. Medkänsla och solidaritet är vad som världen behöver i dag. Ju mer desto bättre, för mänskligheten.

För flera år sedan var du ute på "din sista turné"?

– Det var en liten fnurra på tråden mellan mig och min fru för många år sedan. Då tyckte hon att det var dags för mig att sluta. Då gjorde jag ett försök. Men det är som Jerry Williams sade efter att han försökt gå i pension – "vadå, man måste ju få lira", säger Manne med imiterad Jerkadialekt.

– Så känns det för mig också. Att möta publiken är narkotiskt, jag blir väldigt lycklig av det.

Manne hade en bitvis svår uppväxt där han blev slagen. Drabbades av allvarlig huvudskada, en nära-döden-upplevelse, efter en kollision på skridskor. Fick en dotter som är döv sedan födseln. Att värdera de enskilda pusselbitarnas betydelse är han inte så intresserad av – han bara konstaterar att helheten ledde in honom på clowneriet.

– Man kan alltid hitta olika förklaringar i efterhand. Helt säkert är att jag gillade clowner redan som barn.

Jag intervjuade Robert Bronett på Cirkus Scott för ett par år sedan. Han hade slutat med clowner som enligt honom blivit förknippade med skräck och "Det" av Stephen King och ....

– Ja, men då ska du prata med hans bror Henry som är väldigt förtjust i clowner. För Robert var det där nog främst ett sätt att slippa en kostnad.

Är du trött på att kommentera clownskräck och mördarclowner?

– Jag är lite trött på det men frågan är ändå befogad. Om man jobbar med skräck så tar man gärna det snällaste man kan hitta, kanske en jultomte eller en clown, och så gör man det till en ond figur, en kannibal eller våldsverkare. Då får man stor effekt, så det är klart att det är frestande. Men det är inte så hyggligt mot oss clowner, som skrå. Rädsla stänger av hjärnans inlärningsförmåga medan skrattet gör så att den ökar.

Är det därför du vill få barnen att skratta?

– Ja, en människa som skrattar och ler får en väldigt öppen hjärna med snabba synapser. Och så är det väldigt kul.