Logga in

När Mary mötte Mancini

Mary Nelson älskar evergreens, de mest klassiska jazzlåtarna som aldrig kan dö. Nu släpper hon albumet Moon River and me, med tolkningar av Henry Mancinis magiska filmmusik.

Releasefesten för Mary Nelsons tredje album äger rum på Katalin, torsdag 17 oktober. Uppsala är staden där hon växte upp och den känns fortfarande som hemma. Annars bor hon numera Stockholm där hon startat en jazzklubb på Hotel Birger Jarl.

– Jag älskar gammal jazz som Count Basie, Ella Fitzgerald, Frank Sinatra, Nat King Cole. Musiken känns odödlig, från en tid när det var viktigt med bra melodier och snygga texter, säger hon.

Nya skivan Moon River and me är döpt efter sista raden i Henry Mancinis Moon River, från soundtracket till Frukost på Tiffany’s.

– Hela albumet består av Henry Mancinis musik. Både jazzpianisten Daniel Lantz från Uppsala och jag är filmnördar som älskar gamla vintagefilmer. Till många av våra gamla favoritfilmer så är det Henry Mancini som har skrivit musiken.

De bestämde sig för att stöpa om några av sina favoriter bland Mancinilåtarna för att passa en jazzkvartett. Till några av spåren skrev Mary Nelson nya texter.

Vad gör Mancinis musik så märkvärdig?

– Den kan kännas lite easy listening men det händer väldigt mycket i musiken. Han har också en stor bredd och har skrivit för såväl jazzband som symfoniorkestrar.

Det är en viss skillnad på Moon River och Rosa Pantern?

– Verkligen (skratt), det är nästan helt olika genrer. Min favorit just nu är Softly, från tv-serien Mr Lucky som är en svartvit och obskyr sak från 1950-talets USA. Extra roligt med den serien är att den utspelar sig på jazzklubb.