Logga in
Logga ut

Nu går Kjell Eriksson till rötterna

Suget efter den uppländska myllan blev för stort. Efter tio år i utlandet står Kjell Eriksson återigen i en handelsträdgård och säljer växter. Sam­tidigt kastas hans romanfigur Ann Lindell in i en ny brottsutredning.

Solen skiner i växthuset. Kjell Eriksson plockar med pelargoner medan han pratar om klassklyftor och kriminalitet. Som om tiden hade stått stilla.

Det har ju gått exakt ett decennium sedan den tionde av hans romaner om Uppsalapolisen Ann Lindell. Den sista i sviten, sade han då. Sedan drog han utomlands. Befann sig oftast i Portugal, Spanien eller Brasilien och skrev böcker som utspelade sig på lika sydliga breddgrader. Men nu är han tillbaka, åtminstone över sommaren.

– Tio år har gått sedan jag jobbade inom trädgård och tio år sedan jag skrev en bok om Ann Lindell. Det är en återupptäckandets glädje.

Vi ses på Landqvists handelsträdgård där han säsongsjobbar samtidigt som han lanserar bok nummer elva om Ann Lindell.

– Det ger mig en enorm tillfredställelse att få gå i närstrid med svenska växter. Jag var lite ringrostig, men gubben håller än.

Ringrostig var även romanernas Ann Lindell, vad gäller att bekämpa brott. I nya boken ”Den skrattande hazaren” har hon dragit sig tillbaka från polisyrket för att tillverka ost på landsbygden, i trakten av Gimo. Men så bränns byns flyktingförläggning. Flera asylsökande mister livet.

– Jag ville lyfta ut henne ur polishuset och även från Uppsala. Därför uppfann jag den här byn. Och det är även i Gimo, på biblioteket där, som jag kommer att ha boksläppet.

Han kallar platser som Alunda, Knutby och Gimo för ”Sveriges centrala orter”, viktiga och bortglömda.

– Marginalen har alltid intresserat mig. Landsbygden har övergetts mer eller mindre. Postkontor, lanthandlar, bensinmackar och biblioteksbussar försvinner. Människor upplever en hopplöshet. I den miljön frodas främlingsfientligheten. ”Det är väl på grund av afghanerna som vi inte har råd med en vårdcentral…” Den tankeslingan är livsfarlig.

Uppsaladeckarna har alltid handlat mycket om klass och utanförskap. Han visste att den nya boken behövde handla om vad han ser som det mest brännande ämnet i samtiden.

– Vi behöver fundera på vad som händer. Är det verkligen ”svartskallarna” som lägger ned postkontoren och gör så att tågen inte går som de ska? Vad har ensamkommande barn för roll i bankskandalerna?

Kjell Eriksson ser kriminalromanen som ett effektivt instrument för att nå ut. För att bli läst och få komma ut i landet och träffa folk.

– Det är en rikedom för mig, som författare och som människa.