Logga in

Osänkbara minnen av Titanic

Dagen innan öppning av ”Titanic the Exhibition” förenas forskare, nördar, samlare och Titanic-ättlingar över minnena av världens mest kända ­fartyg.

”Titanic the Exhibition” är endast ett dygn ifrån öppning, och ett förväntansfullt sorl hörs i C-hallen på Fyrishov. Intresset är stort, och det blir med ens tydligt hur viktigt det är att berättelserna lever kvar och dokumenteras.

Hjördis Ohlsson är barnbarn till Mauritz Ådahl, en av de svenska passagerare som skulle åka till Amerika för att tjäna pengar, men omkom den där aprilnatten 1912.

– Jag blir fortfarande lika berörd. Jag tänker på hur det var för morfar – hur han måste ha kämpat i det iskalla vattnet.

På Fyrishov finns även Eva Stenros. Hennes pappas kusin Lilian Asplund var ett av barnen som överlevde Titanic, och var vid hennes bortgång 2006 den sista på jorden med egna minnen av olyckan.

– Jag är så lycklig att jag hann åka till USA och träffa henne och höra hennes berättelser. Det är så häftigt att kunna föra dem vidare.

När ”Titanic” kom ut som film 1997 var Johan Jonsson elva år, och för honom blev det inkörsporten till ett djupare intresse. Han har under flera år även samlat på föremål från filmen – framför allt delar och ritningar av matsalen.

– Det är en fas som aldrig går över – det är tur att jag har en förstående sambo.

Vad är det med Titanic som fascinerar så många?

– Myterna, mystiken och alla människoöden. Titanic är mer som ett väsen.

Titanicforskaren Claes-Göran Wetterholm har på många sätt varit som ett lexikon för Hjördis Ohlsson, Eva Stenros och Johan Jonsson – hans intresse för Titanic är smittsamt, och livslångt.

– När den dagen kommer ska jag mumifieras och bli en del av utställningen.

helena@uppsalatidningen.se