Logga in

Sadlade om och blev hovslagare

När Sara Modin blev utbränd fanns det bara en plats där hon ville vara. Stallet och hästarna hjälpte henne på fötterna igen. Nu har hon lämnat sitt jobb som kock och skaffat en ny ­utbildning. ”Som hovslagare får jag jobba med de djur som jag älskar.”

Små strån virvlar i solstrålarna från fönstret. Med snabba rörelser raspar Sara Modin hoven på den åttaåriga islandshästen Valkyria, ”Valle”.

– Nu tar jag bort gamla hovrester. En del hästar kan tycka att det är lite jobbigt att bli skodda, men de flesta gillar det, säger Sara Modin när vi ses i det lilla stallet ”Marma islandshästar”, nära hennes hem i Lagga.

Länge var hon övertygad om att det snarare var i köket hon hörde hemma. Hon valde restaurangprogrammet på Ekebygymnasiet och fick jobb direkt efter utbildningen. Först i Uppsala och sedan i Stockholm, där hon var lunchkock på ett exklusivt fik och bageri på Östermalm, när hon år 2013 trodde att hon drabbats av hjärtfel. Diagnosen blev utmattningssyndrom med återkommande panikattacker.

– Sedan var jag helt borta i tre månader. Nästan livlös.

Läkaren förbjöd henne att göra stressiga saker. Men att vara i stallet gick bra.

– Det hade blivit det enda stället där jag inte kände stress. Hästar och ridning har alltid varit det viktigaste för mig. Mitt kall och det som ger mig energi.

Som heltidssjukskriven fick hon tid att fundera över var hon var på väg i livet och vad som var viktigt.

Hon bestämde sig för att börja om. Skickade in ansökningspapper till hovslagarutbildningen. Gjorde teori­prov, fystester och blev intervjuad. Hösten 2014 flyttade Sara Modin till Ridskolan Strömsholm för att ihop med ett tiotal andra elever utbilda sig till hovslagare.

– Jag har alltid varit fascinerad av hur stor skillnad en bra hovslagare kan göra för hästen. Det är en hel vetenskap, säger hon och berättar i korta drag om det historiska hantverket.

Hästar har individanpassade skor, anpassade till underlag och hur hästen ska röra sig. Särskilt viktigt är att hästskon ligger helt plant mot hoven. Hovslagaren använder en slägga för att ge ­järnet exakt rätt form.

– Hovslagare är ett brist­yrke men fler och fler börjar utbilda sig, säger Sara och hamrar på hästskon.

Efter två år var hon färdig hovslagare. Hon startade egen firma år 2016 och får det redan att gå runt, utan att jobba mer än 40 timmar i veckan.

Och nu, som 28-åring, upplever Sara för första gången att det bara är roligt att gå till jobbet.

– Att jobba med hästar känns inte ens som ett jobb. Jag är så tacksam över att få arbeta med det som jag ­älskar mest.