Logga in
Logga ut

”Bubblan” som chockade Sverige

Thomas Arnroth gästar Uppsala Comix, i staden som han en gång lämnade under dramatiska former. Nu skriver och tecknar han sista delen i den trilogi av serieromaner som skildrar hans tid i Livets Ord.

Thomas Arnroth tillbringade tio år av sitt liv i Uppsala och Livets Ord. Ganska värdelösa år, anser han själv. Om man bortser från de tre barn som han fick då, på 1980-talet.

– Ingen ångrar väl sina barn. Och utan Livets Ord så hade jag nog aldrig haft tre. Men tio år... Det hade nog räckt med tre år (skratt).

Han hade egentligen tröttnat på att svara på varför han valde att gå med. Det tar för lång tid och han hamnar lätt i försvarsställning. Folk som frågar förstår oftast inte vad Livets Ord en gång var och inte heller vad som sedan gick fel med församlingen, när den blev ”ondsint” som han uttrycker det.

– Livets Ord var en bubbla som blev chockerande för Sverige. I dag hade det nog inte blivit samma sak för samhället har dragit mer åt höger. Men på den tiden skrämde vi slag på hela landet. Och i Uppsala var vi både mest accepterade och mest hatade.

Det långa svaret ges nu i böckerna, som visar hur Thomas Arnroth tidigt var extremt sökande. Som barn hade han känt sig utanför i sin egen familj. Långt senare – efter att han lämnat Livets Ord, efter att hans pappa först blivit dement och sedan gått bort, och efter att Thomas Arnroth själv gått i terapi – nådde han en insikt.

Han insåg att han i själva verket hade varit sin fars favoritson (och brorsan mammans), men att pappan haft svårt för att visa känslor. Det skapade ett utrymme för Livets Ords pastor Ulf Ekman, som kom att bli en falsk och förvrängd fadersfigur.

I dag arbetar Thomas Arnroth med sista delen av serieromantrilogin ”Livets ord: mina tio orimliga år som frälst”. Bok tre släpps om ett år och handlar om uppbrottet. När han till slut fick nog av personkulten kring Ulf Ekman och en församling som allt mer slöt sig inåt, med tystnadskultur och tydliga hierarkier.

– Nu ska berättelsen gå i mål. I sista delen måste jag bromsa ned tempot och beskriva min konflikt med Ulf (Ekman, reds anm) som jag hade kommit att jobba ganska nära i det som kallades ledningsgruppen på Livets Ord.

I serierna blandas personliga minnen med fakta som backas upp med tidningsurklipp från perioden. Helheten gör det lättare att förstå varför någon söker sig till en religiös gemenskap, samt hur något i grunden livsbejakande kan slå över till sekterism.

– Ibland har jag tänkt att ”vem ska bry sig?”. Jag hoppas så klart kunna hjälpa andra men jag kan bara berätta min egen historia, så bra jag kan.