Logga in
Logga ut

Boende i Christchurch: Vi måste gå vidare

Tyst, öde, i chock.

24 timmar efter massakern i två moskéer är Christchurch inte sig likt.

Den grå himlen hänger tung och ger en tydlig bild av stämningen i staden.

En vanlig lördag i mars hade det varit full aktivitet i Hagley park. Tiotusentals människor hade gått på kricketlandskamp och många hade glatts åt att få se Bryan Adams konsert i morgon.

Men nu. Någon enstaka joggare, en och annan hundägare. I en park större än en genomsnittlig svensk småstad.

”Vi måste gå vidare”

Ett par hundra meter från Al Noor-moskén lägger Maureen ner blommor till minne för offren. Hon är en av alla som vill hedra de omkomna, men mest försöka att laga samhället, bit för bit.

Vad mer kan vi göra? Det var fruktansvärt, jag har gråtit och gråtit. Men vi måste gå vidare. Tillsammans, säger hon och torkar bort fler tårar.

I likhet med många andra vid Christchurchs redan flerfaldiga spontana minnesplatser med blommor och dikter vill Maureen inte uppge hela sitt namn.

Jag vill inte ha mitt namn där ute. Det är inte det jag vill bli ihågkommen för, säger Maureen och kramar om sin tonårsdotter.

Tyst står människor i grupper och gråter, de flesta har med sig blommor. K-pistbeväpnade poliser tittar på men behöver inte göra något, mer än att mota bort pressfotograferna, som alla jagar samma bild.

En bit bort, så nära Al Noor-moskén man kan komma på grund av avspärrningarna, står Kamil.

Min lillebrors kompis var i moskén. Men han klarade sig. Han hoppade över ett staket, säger Kamil, som inte heller vill uppge hela sitt namn.
Jag var på jobbet, på ett kontor bara på andra sidan parken när det hände. De låste in oss och polisen förbjöd oss att lämna huset.

TT: Fick ni vet vad som hände?

Ja på tv och internet. Det tog bara tio minuter så visste vi allt. Men det dröjde ju till klockan fem innan de sade hur många som dött. Först sade de bara fem, sex och redan då var vi chockade.
Det är inte klokt, här som var så fridfullt. Och det är en av landets äldsta moskéer som alltid har stått där för oss.

Polis och bårbilar

Avspärrningarna går över stora områden runt de två moskéerna, Al Noor och Lindwood, och bara enstaka bilar får passera. De boende i området förstås, men också polisen. Och bårbilarna. Under bara en kvart på lördagseftermiddagen hinner två lämna moskén.

Där kommer en till. Det är inte den första jag ser idag. Det är så hemskt, säger Maureen.

Hon bor några kilometer bort, och är inte del av den nära gemenskapen som de flesta av offren tillhör. Men, som hon säger, hon tillhör Christchurch, och samhället måste stå enat.

 
 

Debatt