Logga in

Berta ser sig själv i Ymer

Som tonåring sågs Daniel Berta som framtiden för svensk tennis. Sedan kom skadorna. Nu håller han igång med seriespel för Upsala Tennisklubb. Samtidigt är 26-åringen tillbaka på de stora arenorna, som tränare för sportens stigande stjärna Mikael Ymer, nu på plats 74 i världen.

Efter solsken kommer regn. Och tvärtom. När jag träffade Daniel Berta senast var året 2013, fyra år efter att han hade vunnit Franska Öppna för juniorer. ”Topp tio i världen är fortfarande målsättningen”, sade han över en fika i UTK-hallens cafeteria. Efter flera år av skador och rehab så hade han bestämt sig för en sista satsning. Den satte snart skadorna stopp för.

– Jag har haft problem med axel, rygg och knä. Inte så oviktiga delar av kroppen, säger han och skrattar.

Samma torsdag som vi nu pratar igen så ska han spela i elitserien för UTK.

– Det är skoj med serien. I år spelar vi enbart med Uppsalakillar. Vi får nog sikta på att hålla oss kvar.

UTK förlorar mot Fair Play från Malmö med 0-6 i matcher. Daniel Berta deltar endast i en dubbel. Kroppen krånglar, som vanligt.

Men det är inte hela världen. Nya prioriteringar har studsat upp. Daniel Berta är numera huvudtränare åt Mikael Ymer, som tagit stora steg under året med fyra turneringssegrar. Nu är han på ATP-rankingens plats 76, som bästa svenska herrspelare sedan Robin Söderling.

– Det känns lite som att jag är tillbaka, även om han är på en högre nivå än vad jag någonsin var.

Hur träffades ni?

– Micke ringde upp mig och frågade om jag ville köra tennis, det finns inte så många spelare i Sverige. Vi spelade i Stockholm och han frågade om jag hade möjlighet att hjälpa till. Jag kände att det vore en rolig utmaning och att det finns mycket som jag kan bidra med.

Vad kan det vara?

– Små detaljer i spelet, för att han ska bli en mer offensiv spelare och styra spelet för att hota de stora killarna. Mycket handlar om det som pågår bredvid banan. Han är en ung kille, 21 år, men han är extremt duktig och noggrann. Ibland nästan för noggrann. Det är svårt, för pressen på honom är stor nu.

Du har till viss del själv varit där, vilka råd kan du ge?

– Jag försöker förhindra att han gör misstag som jag gjorde. Man måste försöka att inte grotta ned sig för mycket. Blir det bara tennis, tennis, tennis så kan man tappa kontrollen. Det handlar mycket om att få perspektiv. Varför gör jag det här? För att jag måste eller för att det är kul?

Hur känns det att sitta bredvid på matcherna?

– Man hinner känna mycket ... Ibland är det frustrerande, men vi har bra taktiksnack och han gör det ju bra där ute på banan.