Logga in
Logga ut

RÅP har hopp för Sirius

På söndag 31 mars smäller det. Kalmar–Sirius i allsvensk premiär. Ombytta roller för tränarna Henrik Rydström, tidigare KFF, och Magnus Pehrsson, en gång blåsvart. Och en fajt mellan två lag som experterna tippar kring kvalstrecket.

– Att vi tippas där nere är naturligt, sett till budget och storlek på klubb. För vår del är målet att spela i allsvenskan nästa år också och jag har en bra känsla, säger Robert Åhman Persson som ihop med tränare Mirza Jelecak var Sirius utsända till den allsvenska upptaktsträffen på Arlanda.

Deras uppdrag: Att kaxa sig och skapa skandalrubriker. Eller kanske inte. Mirza Jelecak är i jämförelse med tränarkollegan Henrik Rydström en tillbakadragen herre. En ”mack in the back, not a chump in the front”, som rapparen Method Man nån gång uttryckte det.

Vad gäller Robert Åhman Persson så är han trevlig, proper och vältalig. Born in Uppsala, till och med. Mest meriterad i laget. En på pappret given lagkapten. Men i dagens Sirius – med namn som Philip Haglund, Christer Gustafsson och Niklas Busch Thor – är ”RÅP” bara en i raden av svärmorsdrömmar med ljusa framtidsutsikter i näringslivet.

– Det är (Niclas Busch) Thor som har bindeln, men vi är flera ledare. Nu fick vi in Alvbåge som också har mycket rutin. Vi har Haglund och Jesper Arvidsson som är verbala. Flera av oss drar det lasset, säger RÅP.

Är det en styrka att ni är så många kaptens­typer?

– Ja. Det går upp och ned i olika klubbar men här har vi många tydliga ledare.

Borde inte du vara lagkapten, ändå?

– Nej, nej, det är Thor som är vår kapten och vi stöttar honom.

Sirius nya tränare har under försäsongen laborerat med bland annat trebackslinje. RÅP har inga preferenser, det är ”en lek med siffror”. Nu går han in i säsongen som mittback och är helt lugn med att flytta ner i försvaret, tränarna bestämmer.

Hur mår dina knän?

– Bra. Bättre än igår. Jag har fått viktiga minuter i de senaste matcherna. Formen är inte helt hundra ännu, men det är på rätt väg.

Hur påverkas du av det nya konstgräset på Studenternas?

– Man har blivit så van. Jag är väl sista generationen som inte är uppvuxen på konstgräs men har ändå spelat på det sedan jag var tonåring. Skiftet mellan gräs och konstgräs är egentligen det jobbiga för mig. En bra konstgräsplan är ingen fara, men Löten däremot... Det känns som att jag har åldrats fyra år de tre månader som vi har tränat där.

Nu stundar bättre tider för Robert Åhman Persson, som dessutom väntar tillökning i familjen. Hittills har han pendlat från centrala Stockholm, men nu kan det bli så att han, fru och två barn flyttar ”hem” till Uppsala.